Med Preluden på jungfruresa
Min bil var helt slut, det fanns ingen tillstymmelse till funktion trots att batteriet var vid god vigör. Personligen var jag helt däven och snarare uppgiven, helst ville jag skrota den. I väntan på undsättning var radion det som fungerade. Kanalen spelade inte den "senaste musiken" utan var snarare en sådan med prat. Nu ville jag snarare höra något dystert av Bach och inte gladpop med The Ark. Innan ångesten tagit över helt låg jag halvvikt skrattandes över en märklig historia.
Det var 18-åriga Jim från Västerfärnebo som glad i hågen ringt in till radiostationen i samband med temat "Hur hände detta?”.
Jim hade i måndags köpt en Honda Prelude som inte alls var i mint condition. Som första riktiga färd skulle han i onsdags kväll besöka sin bror i Västerås. Det första han gjorde efter köp och innan avresan till Västerås var att införskaffa ett par rejäla högtalare med lådor, klädda i plysch. Installerade och klara hade han snart startat sin relativt korta färd.
Jim hann 20 kilometer innan han i den inre backspegeln såg att det brann i bilens bagageutrymme. Tvärstopp och ur med högtalarna (de som brann) ner i en bäck intill motorvägen på avkylning. Lagom blöta kastade han in dem i bilen igen och fortsatte. Som en blöt hund. Fem kilometer efter branden fick Jim återigen stanna i sin nya bil. Nu var det flygande besittning och ”jag fick nog ett helt papper fullt mä grejor att fixa vettu”, sade Jim. Nästan körförbud och ett nytt högtalarsystem som i princip brunnit upp inom en radie av 25 kilometer.
Radiopratare Krister Linder började nu småskratta över den eländiga resan.
Jim åkte vidare och efter ytterligare 15 kilometer fick han bensinstopp. Ridå. Han for till macken illa kvickt, lika snabbt upptäckte han efter denna trekilometersmarsch att plånboken låg kvar i Preluden. Tillbaka till bilen, tillbaka till macken igen för att betala bensinen till reservdunken.
Nu gick det. Äntligen hade Jim anlänt vid målet och det var sen eftermiddag.
Senare på natten var det dags för hemfärd. Lika kul som TV-spelande varit hos brodern i Västerås lika surt var det när bilen återigen stannat av bensinstopp. Jim hade glömt att tanka upp bilen igen efter det tredje stoppet under ditresan och stod nu på exakt samma plats som förut, fast på andra sidan vägen.
Både jag och programledar-Krister började nu skratta högt för oss själva.
Jim for till macken och fortsatte sin färd hem, ”Jo jag tänkte ju att dä inte kan bli värre sörru, men nog kunde det blir värre allti'.”
Preluden hade tankats men hann köra drygt 20 kilometer till innan Jim lyckats med konststycket att skjuta en kolv genom motorhuven. ”Jag sköt motorn ba och för att komma hem fick jag ringa en kompis mitt i natta och bju' han 500 spänn. Det var en lurig kväll de”, avslutade Jim historien medan jag och programledaren grät av skratt.
Plötsligt var startmotorproblemet till misär inte lika allvarligt men heller inte lika roligt…
/David Falk, david.falk@automobil.se
