»Vår sak blev Finlands«

Det var inte kul att äga en antik Porsche denna regniga sommar. Semesterresan till Skåne ägde rum samtidigt med svåra översvämningar.
Till en början tyckte jag inte att det var så konstigt att golvet på förarsidan var dränkt i centimeterdjupt vatten, det kunde ju ha läckt in via pedalstället när vi kört genom något av de otaliga vattendrag som täckte vägarna. Men när vattenpölen återkom vid varje större regnskur grävde jag djupare i problemet. Det var läckage kring vindrutelisten som orsakade vätan, inte vattenstänk underifrån. Dessutom såg jag en rostbubbla titta fram under vindrutelisten.

Att få rost är som att få herpes; det kan bli bättre men bilen blir aldrig riktigt frisk igen. Det spelar ingen roll hur många timmar man ägnar åt att slipa, rostskydda och lackera plåten, rosten kommer alltid tillbaka. Kalla mig ytlig, men det gjorde det svårt att älska Porschen som förut.
Att-göra-listan, som innefattade renovering av huvudbromscylinder och avgassystem, fick nu kompletteras av urtagning av vindrutan och rostlagning av dess ram.

Det kändes inte särskilt kul. Efter att ha spenderat veckor i garaget med rostlagning av mina vinterbilar kändes en stundande reparation av Porschen som en kvarnsten runt halsen. Som lök på laxen verkade det som om jag skulle förlora det entusiastgarage där bilen stått parkerad under vinterhalvåret.
Dessutom hade lånehajarna på Centrala Studiestödsnämnden mina ädlare delar i skruvstäd. Beslutet var inte så svårt: Porschen skulle väck.
Både Blocket och annonsavdelningen på www.porsche.nu kontaktades och nästa problem infann sig nästan omedelbart: Hur ska saluannonsen formuleras?


Calle Carlquist har redan beskrivit fenomenet i en av sina utmärkta krönikor och meningar som "Vår älskade familjemedlem är nu till vår stora sorg till salu…"  ströks till förmån för rakare ordalydelser. Rubbe: "Porsche 911 SC i kanonskick!"
En kort beskrivning av dess företräden, däribland svensksåld, fina 16-tums Fuchs, himmelsblå läderklädsel och den nästan obligatoriska vingen.
Priset sattes högt, jag var lika villig att överskatta Porschens värde som vilken av mina medsäljare som helst.
Flera spekulanter ringde, någon kom och tittade, men det kom aldrig till avslut. En avstämning med kollegan Anders Adolfsson, som också hade problem med att sälja sin flådiga nattsvarta 993, gav vid handen att begagnatmarknaden för Porsche tycktes iskall. En mindre prisjustering neråt, men det påverkade inte antalet intressenter nämnvärt.

Att sälja bil innebär kontakter med intressanta människor, vissa intressanta i överkant. Anbud om jämnt byte med en Volkswagen Golf GTI Mk III med likvärdigt miltal besvarades inte ens. En man mejlade ett tiotal gånger och förvarnade om att han skulle ringa mig för att diskutera bilen. Självklart hördes han aldrig av.
Det mest seriösa intresset kom från Finland. Det verkar som om man till årsskiftet ska sänka av avgiften för privatimporterade bilar och nu dammsuger finländarna grannländerna på fina objekt.
En vänlig man med goda svenskkunskaper kom på besök. Han hade uppenbarligen stort bilintresse och ägde redan ett par Porschar. Nu var han i Sverige för att köpa ett par till.

Det sved i själen att skicka iväg en genuint svensksåld 911 på export, men lindrades något av vetskapen om att den skulle hamna i händerna på en entusiast.  
Det svala intresset från hemmapubliken hade gjort mig rätt mjuk inombords inför prisförhandlingarna. Jag gjorde mitt bästa för att dölja det, men ägarbytet föregicks tyvärr av ännu en rejäl prissänkning. En bunt euro bytte hand och jag såg med sorg i hjärtat bilen rulla i väg.
Att sätta in motsvarande runt 150 000 kronor på banken var krångligare än jag tänkt mig. Banktjänstemannen bleknade när jag lade upp eurobunten på disken, sedan var det dags för en omgång blanketter där jag fick intyga att jag kommit över pengarna på hederligt vis. Kvitto på bilaffären fick visas upp innan man godkände insättningen.

Jag kände mig som en knarkhandlare men framhärdade min hederlighet. Pengarnas slutmål var ju att blidka tjänstemännen på Centrala Studiestödsnämnden, ett ändamål sprängfyllt av hederligt uppsåt.
Så numer är jag i avsaknad av en trevlig bil, men kan glädjas åt en mindre skuldbörda.