Bruksbilen blev banracer

Fyrdörrars familjebil, fulsnygg kilformad design, två tändstift per cylinder, variabel insugskam, torsionsfjädring och uråldrig de Dion-bakaxel kombinerat med bakmonterad växellåda - det låter krångligt. Må så vara, rolighetsfaktorn uppväger det mesta.

1999 köpte jag min första Alfa 75. Till en början var tanken att ha den som rolig bruksbil, men efter att ha gått med i Alfaklubben och deltagit i banmöten slog det slint. Allt kan bli bättre. Varje år byttes eller modifierades något i chassit. Bromsar, stötdämpare, bussningar, torsionsstavar och fjädrar sågs över. Till sist var det en riktigt kompetent banåkarvagn med familjebilsutrymmen.

2004 kom bakslaget. Under en konbanekörning listade jag ut att en mild övervarvning skulle bespara mig en växling och därmed tid. Visst sparade jag tid just då, men bilen parkerades med krökt ventil. Ett tänkt snabbt topplocksbyte blev i stället tre år på pallbockarna. Motor och topplock renoverades liksom framvagnen. Inredningen slets ur och bur passades in, bromsrören byttes och slutligen monterades en helrenoverad växellåda tillsammans med nya bromsok.

Nu står en nybesiktigad och renoverad Alfa 75 i garaget. Toppen ska efterdras, sedan är det dags att börja njuta av de senaste årens arbete. Kan jag dessutom övertyga min kära sambo och dotter om det fiffiga med att åka på bilsemester med en banpreppad Alfa 75 utan luftkonditioneringg och ljudisolering blir jag än lyckligare. Det finns alltid en ny krokig väg eller racerbana kvar att prova.