Bild
Nästa artikelDags för höstskyltning
Publicerad 24 oktober 2007
Olof Neergard * Midas Gold
Nästan ett år tog det. Men nu är Olofs Midas äntligen redo för svenska vägar.
Det har varit segt. Efter nedslående besked hos bilprovningen och månader av telefonköande hos vägverket stod det klart att myndigheterna inte utan vidare tänkte acceptera en liten okänd brittisk plastsportbil i allmän trafik.
Till slut lyckades jag ändå få tag på en ingenjör på vägverkets sektion för fordonsteknik.
Han förklarade att Sverige hade diverse nationella undantag som gjorde att man inte alls var tvungen att godkänna en småseriebil bara för att den varit inregistrerad i ett annat EU-land.
Men i nästa andetag sa han också att om jag importerade bilen för "annat ändamål" och ansökte om dispens så skulle man stryka nästan samtliga krav på intyg. Det vill säga sådant som hur bensintanken var konstruerad och om säkerhetsbältena var korrekta.
Det krävdes ett par mail från England för att vägverket skulle ge med sig. Sedan tackade man för informationen och slöt sig som en mussla. Innan jag fick det så nödvändiga intyget om dispens hann det gå drygt två månader. Anledningen var, hette det, personalbrist och "väldigt många ärenden".
Dispensen täckte det mesta. Men sidoblinkers fick jag förstås montera. Dessutom krävdes att chassinumret skulle vara instansat i karossen. Midas har självbärande plastkaross så siffrorna fick stansas i liten plåtbit som svetsades i den främre hjälpramen.
Dumt nog var bilen inte körbar när dispensen väl kom. Jag hade lämnat in den på lackering och det som borde ha tagit någon vecka i lackboxen utvecklade sig till en vår och sommar med återkommande provlackeringar och nedslipningar.
Problemet var att gelcoaten, där den ursprungliga röda färgen sitter, gav ifrån sig diverse gaser som fick grundfärg och syntetlacken att resa sig. Sedan tog det ett tag innan lackeraren och jag var nöjda med finishen.
Färgen är förresten väldigt snarlik det vinröda plastytterskalet bilen hade från början. Men nu med metallicspån i sig. Och rejält med klarlack ovanpå.
Inspirationen kom från den lilla modell-Mini Maros som Corgi Toys gjorde på sextiotalet.
Jag hittade något liknande i MG Rovers listor och valde mellan Firefrost och Nightfire. Märkliga namn och ska sanningen fram vet jag inte säkert vilken färg det egentligen blev till slut.
Strunt samma. En skön augustisöndag kunde jag klibba dit de överdimensionerade svenska nummerskyltarna och njuta av att med största sannolikhet vara ensam på vägen med en Midas.
Till slut lyckades jag ändå få tag på en ingenjör på vägverkets sektion för fordonsteknik.
Han förklarade att Sverige hade diverse nationella undantag som gjorde att man inte alls var tvungen att godkänna en småseriebil bara för att den varit inregistrerad i ett annat EU-land.
Men i nästa andetag sa han också att om jag importerade bilen för "annat ändamål" och ansökte om dispens så skulle man stryka nästan samtliga krav på intyg. Det vill säga sådant som hur bensintanken var konstruerad och om säkerhetsbältena var korrekta.
Det krävdes ett par mail från England för att vägverket skulle ge med sig. Sedan tackade man för informationen och slöt sig som en mussla. Innan jag fick det så nödvändiga intyget om dispens hann det gå drygt två månader. Anledningen var, hette det, personalbrist och "väldigt många ärenden".
Dispensen täckte det mesta. Men sidoblinkers fick jag förstås montera. Dessutom krävdes att chassinumret skulle vara instansat i karossen. Midas har självbärande plastkaross så siffrorna fick stansas i liten plåtbit som svetsades i den främre hjälpramen.
Dumt nog var bilen inte körbar när dispensen väl kom. Jag hade lämnat in den på lackering och det som borde ha tagit någon vecka i lackboxen utvecklade sig till en vår och sommar med återkommande provlackeringar och nedslipningar.
Problemet var att gelcoaten, där den ursprungliga röda färgen sitter, gav ifrån sig diverse gaser som fick grundfärg och syntetlacken att resa sig. Sedan tog det ett tag innan lackeraren och jag var nöjda med finishen.
Färgen är förresten väldigt snarlik det vinröda plastytterskalet bilen hade från början. Men nu med metallicspån i sig. Och rejält med klarlack ovanpå.
Inspirationen kom från den lilla modell-Mini Maros som Corgi Toys gjorde på sextiotalet.
Jag hittade något liknande i MG Rovers listor och valde mellan Firefrost och Nightfire. Märkliga namn och ska sanningen fram vet jag inte säkert vilken färg det egentligen blev till slut.
Strunt samma. En skön augustisöndag kunde jag klibba dit de överdimensionerade svenska nummerskyltarna och njuta av att med största sannolikhet vara ensam på vägen med en Midas.
