Den inre resan

Det händer fortfarande

att jag blir förvånad när jag tittar ut genom fönstret och ser en 521 centimeter lång krompråm med det pampiga namnet Buick Park Avenue parkerad på garageuppfarten.

En amerikanare? Här?

Jag som alltid förespråkat funktionalism, skarpa vägegenskaper och karaktärsfulla motorer borde inte alls tilltalas av plåtöverflödet, gunget och den elmotorliknande 3,8-literssexan.Men jag trivs storartat i den breda skinnfåtöljen, distanserad från omvärlden med Frank Sinatras stämma strömmande ur högtalarna.

Det är en helt ny

typ av bilkörning för mig, det här glidandet. Buickens hela väsen gör att jag tappar allt intresse för snabba filbyten och hetsiga omkörningar. Jag retar mig inte lika lätt på korkade medtrafikanter, jag bryr mig helt enkelt inte.

Ändå vill jag inte erkänna att jag skulle vara någon stoppkloss, när trafiken tillåter rinner Buicken på alldeles utmärkt, tack.

Efter en hektisk arbetsdag är Buicken som en karta lugnande medel, så fort rattautomatspaken förts till drive och motorn utan minsta ryck fått rull på ekipaget, släpper alla spänningar och stresskänslor.

Det händer ofta

att jag kommer hem utan att veta hur jag kom dit, bilen har liksom kört sig själv medan jag suttit och kontemplerat.

Men bensinförbrukningen då, undrar alla. Den är väl hög? Absolut. Under litern går inte att komma och med vinterhjul och kortkörningar slickar den lätt i sig 1,3. Nästan lika mycket som en Volvo v70 med andra ord.

Lyxfaktorn dras upp av alla kromade knappar och läckert lysande displayer på instrumentpanelen. Bara i vänster dörrsida finns 33 strömbrytare för reglering av stol, sidofönster, strålkastare, backspeglar och så vidare. Skinnklädsel, farthållare,  fjärröppningsbar baklucka och elsoltak bidrar också till trivseln. Att allt är lite billigt utfört och att det knirrar och knakar en del om inredningens alla detaljer får man ta.

Min Park Avenue

är en av ett hundratal svensksålda. Det var Saab Sverige som stod för importen - det syns på skärmarnas sidoblinkers som kommer från Saab 900. Att försäljningen gick trögt är tydligt, min bil registrerades första gången 1994! Sedan dess har den gått 13000 varav ett tusental tämligen problemfria mil i min snart tvååriga ägo. De fel som uppstått har för det mesta lagat sig själva. Elhissen i bakdörren fixades genom en okänslig dörrstängning, luftkonditioneringen började plötsligt blåsa kall-luft efter ett batteribyte. Så om någon lampa börjar lysa eller någon knapp glappar tar jag det med ro, det ordnar sig nog.