Jaguar stoppar Rover!

1983 var Rover ett bortglömt bilmärke. Generalagenturen hade avvecklats och de sista Rover V8-bilarna som sålts här var så klantigt avgasrenade att det bara pyste om dem. Så åkte Automobil till England (7/83). I glödande ordalag rapporterades att SD1-serien fått nytt liv med en bränsleinsprutad toppmodell på imponerande 192 hk DIN.
Då fanns det inte något som kunde kombinera Rover Vitesse färdigheter som laståsna med kittlande köregenskaper. BMW 535i hade jämförbara prestanda men konventionell sedankaross.

Som rapporterats tidigare har min Vitesse nu Jaguarbromsar fram. En tidstypisk modifiering som krävde en del fixande. Största problemet var att Jaguar och Rover hade olika typer av tvåkretssystem även om båda körde med fyrkolvsok.
Rover valde en mer komplicerad modell där varje krets påverkade båda frambromsarna och ett bakhjul och krävde dubbla bromsslangar fram. En per bromsok. Jaguar däremot nöjde sig med att koppla bromskretsarna diagonalt och använde bara en bromsslang per bromsok.
Alltså lät jag borra nya ingångar och fästen för luftnipplar på mina Jaguarok. Dessutom pluggade jag igen passagerna mellan cylindrarna i oken. Intressant nog verkar jag vara nästan ensam om att göra mig besväret. Entusiasterna på en SD1-diskussionsgrupp på nätet var helt inriktade på att bygga om själva bilen till det enklare Jaguarsystemet.

När reservdelsleverantören Rimmer i England hade rea i våras passade jag också på att köpa ett komplett rostfritt avgassystem. Ett lite grövre sportsystem. Dumt nog hade min bil redan specialgjorda rostfria frontrör, alldeles efter grenrören, som gjorde att det blanka fina systemet inte passade. Det blev till att sätta vinkelslipen i stålet och rikta om.
Väl på plats visade sig ljudet vara ännu bättre än original. I början retade jag mig på den kromade ändpipan i tretum som kändes lite… Ja, du vet vad jag menar. Men genom att ge tusan i att tvätta röret under hösten fick glittret en skön patina.
Fixa genom att låta bli, var det!