Bild
Nästa artikelRüsselheimarn, vintern och så jag
Publicerad 29 november 2007
Calle Carlquist * Opel Ascona Exclusive
Den mörkas årstiden kräver en ordentlig glåmig bil för att riktigt komma till sin rätt.
Okej, entusiastbilälskare, jag tar ett djupt andetag och beskriver min
senaste bil. Vid första påseende hör den inte hemma i den här
tidningen, i Retur- och återvinningsnytt möjligen:
Opel Ascona 2,0i Exclusive. Halvkombi. Plyschklädsel. Knutsson-stereo.
Inget centrallås, ingen servostyrning (4,3 rattvarv!). Men - under över
alla under - katalysator. Och 115 hk som sätter en faslig sprätt på
1988 års stolthet från Rüsselsheim.
Detta är (fanfar!) bilen som ska gnugga min bak fram och åter
Uppsala-jobbet i vinter. Så bra då att elvärmen i stolarna fram
fungerar. Låt mig förklara hur man kan hamna i sådan vintersits.
Man börjar med ett pristak. En
bekant vägrade köpa ostar för mer än tio spänn och kom till slut hem
med bitar lämpliga för råttfällor. Jag satte sju tusen som max, inte
ett öre mer, och kunde tänka mig nästan vad som helst. Körklart
viktigare än modell. Och fräscht skulle det vara, vägrar åka i rökta
bilar eller sådana som inte är original inuti. Utsidan betydelselös,
det är den mörka årstiden så ingen ska glo i alla fall.
Man korsförhör Blocket och
hittar: Volvo 440 - aldrig! Volvo 460 - aldrig någonsin! Volvo 480 -
ja, varför inte? Saab 900 - har haft förut. VW Golf - tänkbar. Alfa 33
- hur sa? Ford - vilken då? Opel - absolut!
I en söderförort till Stockholm står Asconan med en bit av den
exklusiva bakre Exclusive-spoilern bortbackad och ena askkoppen i
bakdörren försvunnen. Sådant typer som jag noterar före upptäckten av
den trasiga drivaxel-damasken, rosthålen i bakkanten av dörrtrösklarna
och några läckande småslangar i insprutet.
Säljaren lagar det senare före köpet, jag får tag i Sveriges sista nya
spoilerbit efter det, redaktionshovplåtslagare Bengt Blad plåtsyr ihop
tröskelgapen för rimlig slant och på tredje dagen finner jag askkoppen
under passagerarstolen.
Så nu är jag med en oförskämt
billig, frisk och fräsch Opel Ascona 2,0i Exclusive med fartränder i
silver och svart längs karossen och lätt skelande navkapslar. Så urbota
trälig bil att den fascinerar. Och så gör den återseendet med
undanställda vänner desto mer efterlängtat i vår.
senaste bil. Vid första påseende hör den inte hemma i den här
tidningen, i Retur- och återvinningsnytt möjligen:
Opel Ascona 2,0i Exclusive. Halvkombi. Plyschklädsel. Knutsson-stereo.
Inget centrallås, ingen servostyrning (4,3 rattvarv!). Men - under över
alla under - katalysator. Och 115 hk som sätter en faslig sprätt på
1988 års stolthet från Rüsselsheim.
Detta är (fanfar!) bilen som ska gnugga min bak fram och åter
Uppsala-jobbet i vinter. Så bra då att elvärmen i stolarna fram
fungerar. Låt mig förklara hur man kan hamna i sådan vintersits.
Man börjar med ett pristak. En
bekant vägrade köpa ostar för mer än tio spänn och kom till slut hem
med bitar lämpliga för råttfällor. Jag satte sju tusen som max, inte
ett öre mer, och kunde tänka mig nästan vad som helst. Körklart
viktigare än modell. Och fräscht skulle det vara, vägrar åka i rökta
bilar eller sådana som inte är original inuti. Utsidan betydelselös,
det är den mörka årstiden så ingen ska glo i alla fall.
Man korsförhör Blocket och
hittar: Volvo 440 - aldrig! Volvo 460 - aldrig någonsin! Volvo 480 -
ja, varför inte? Saab 900 - har haft förut. VW Golf - tänkbar. Alfa 33
- hur sa? Ford - vilken då? Opel - absolut!
I en söderförort till Stockholm står Asconan med en bit av den
exklusiva bakre Exclusive-spoilern bortbackad och ena askkoppen i
bakdörren försvunnen. Sådant typer som jag noterar före upptäckten av
den trasiga drivaxel-damasken, rosthålen i bakkanten av dörrtrösklarna
och några läckande småslangar i insprutet.
Säljaren lagar det senare före köpet, jag får tag i Sveriges sista nya
spoilerbit efter det, redaktionshovplåtslagare Bengt Blad plåtsyr ihop
tröskelgapen för rimlig slant och på tredje dagen finner jag askkoppen
under passagerarstolen.
Så nu är jag med en oförskämt
billig, frisk och fräsch Opel Ascona 2,0i Exclusive med fartränder i
silver och svart längs karossen och lätt skelande navkapslar. Så urbota
trälig bil att den fascinerar. Och så gör den återseendet med
undanställda vänner desto mer efterlängtat i vår.
