Bild
Nästa artikelSlalomlimousinen
Publicerad 27 mars 2008
ANDERS HANSSON * BMW 750iL 1006
När inte »SweAnders« åker galet fort i Nevada plågar han sin lyxbumse i konbanan.
Jag är en sportbilsmänniska som älskar att åka bekväma praktiska bilar. Har alltid föredragit manuellt växlade bilar med bakhjulsdrift för att kunna ta ut dem på bana eller kringelikrokvägar och idka oktanödslande terapi.
Det här med sportbilar är något jag verkligen frossat i när det gäller Porsches frontmotormodeller med tillverkningsdatum 10-20 år tillbaka i tiden.
När jag bodde i Skåne var det perfekt att ha en sportig bruksbil för att kunna njuta av småvägar då dessa var lätta att hitta ut till och ofta kunde användas som alternativ till de mer vältrafikerade farlederna. I Stockholm är det inte riktigt lika smidigt att komma ut till favoritomvägarna.
När jag en sommardag tröttnat på att krypköra utan slaskomat slog jag upp blocket.se och letade efter något bekvämt, prisvärt och relativt nytt. Valet föll efter lite klickande på en bmw 750iL från 1996 som fyllde alla dessa kriterier och några till. Jag kände mig lite våghalsig när jag köpt en lyxbil för sisådär en tjugondel av nyvärdet, men såg ingen egentlig anledning till att låta bli. Om bilen skulle totalrasa är värdefallet mer som en skånsk backe än ett riktigt stup.
Det var inte meningen att ta ut den på konbana eller snabba öde landsvägar med inspirerande kurvpartier, men jag kunde inte låta bli att prova. Bilen är helt klart sportigt ställd och på snabba konbanor är det ganska enkelt att hålla sportbilar med tredjedelsmotorer bakom sig i resultatlistorna. Till och med bromsarna klarar av ordentlig belastning utan att ge upp.
Det är faktiskt ganska läckert att kunna dyka in i en hårnål - vända på skeppet och drifta ut med däckrök -
för att senare i en hundraknyckssväng få lite luft under innerhjulet fram.
Givetvis med alla sittplatser upptagna av folk som gillar bekvämlighet.
Skillnaden i effektiv körstil mot en bil med halva vikten är att man får planera lite i förväg och lägga över vikten i god tid. Har aldrig varit med om en bil som svarar lika väl på en »Scandinavian Flick«.
Det här med sportbilar är något jag verkligen frossat i när det gäller Porsches frontmotormodeller med tillverkningsdatum 10-20 år tillbaka i tiden.
När jag bodde i Skåne var det perfekt att ha en sportig bruksbil för att kunna njuta av småvägar då dessa var lätta att hitta ut till och ofta kunde användas som alternativ till de mer vältrafikerade farlederna. I Stockholm är det inte riktigt lika smidigt att komma ut till favoritomvägarna.
När jag en sommardag tröttnat på att krypköra utan slaskomat slog jag upp blocket.se och letade efter något bekvämt, prisvärt och relativt nytt. Valet föll efter lite klickande på en bmw 750iL från 1996 som fyllde alla dessa kriterier och några till. Jag kände mig lite våghalsig när jag köpt en lyxbil för sisådär en tjugondel av nyvärdet, men såg ingen egentlig anledning till att låta bli. Om bilen skulle totalrasa är värdefallet mer som en skånsk backe än ett riktigt stup.
Det var inte meningen att ta ut den på konbana eller snabba öde landsvägar med inspirerande kurvpartier, men jag kunde inte låta bli att prova. Bilen är helt klart sportigt ställd och på snabba konbanor är det ganska enkelt att hålla sportbilar med tredjedelsmotorer bakom sig i resultatlistorna. Till och med bromsarna klarar av ordentlig belastning utan att ge upp.
Det är faktiskt ganska läckert att kunna dyka in i en hårnål - vända på skeppet och drifta ut med däckrök -
för att senare i en hundraknyckssväng få lite luft under innerhjulet fram.
Givetvis med alla sittplatser upptagna av folk som gillar bekvämlighet.
Skillnaden i effektiv körstil mot en bil med halva vikten är att man får planera lite i förväg och lägga över vikten i god tid. Har aldrig varit med om en bil som svarar lika väl på en »Scandinavian Flick«.
