Begbilen som investering

Just precis i dessa dagar, i början av april, sätter klådan in som ett brev på posten och plötsligt står man där med foten i handklaveret.

Bilbytarklådan. Den börjar i pannan, lite till höger om det ebbande hårfästet. Ja, där! Krafsa där och sjukan är snart spridd över kroppen. Förr än man anar är beslutet fattat, om än inte dess innebörd. Nu bör det vara dags att byta bil. Igen.

Det är samma ritual, år ut och år in. Vinterbilen, den man köpte i november med avsikt att verkligen behålla länge, ska nu väck.

Jag vill ha en blixtsnabb, problemfri affär och tänker alltså annonsera ut min BMW 320i 1984, 11 500 mil, för, tja, jag säger sju å fem. Då är den såld på en pisskvart och jag kan klafsa ut i de sntöbefriade jaktmarkerna med synen fri. Som den står, sju å fem.

Fast jag har aldrig kunnat sälja en smutsig bil. Jag drar fram högtryckaren ur vinteridet och tvättar av karossen i bronzitbeige. Tusan, den har ju klarat vintern perfekt?! Rostfri! Nittionio procent. Kan det bero att jag spolat av den varje dag, över och under och i hjulhusen? Åtta och fem får det bli, det ser man ju hur resten av e30-högarna på Blocket ser ut. Bedrövliga. Åtta och fem. Nio.

Smågnolande börjar jag småpolera, ho hum, lite dutt här och ett gnugg där. Skinande! Tio, varken mer eller mindre. Å fem. Nä, elva å fem, då tror folk att de kan pruta till tio. Ha!

Nu det kritiska momentet. Hjulen. Ska jag skifta till sommarhjul? Det ser ju onekligen bättre ut på bilderna på Blocket och Bilgaraget. Jag räknar på tiden och arbetskostnaden och hamnar på tolv och fem vilket vi alla vet är det samma som 13. Det är ju för tusan BMW:s original lättmetall diamantfälgar och finfina Continentaldäck. Jättefina. Tretton å fem.

Jag kör en sväng, det är som att ha fått på sig nya kläder, en ny päls, man blir liksom sugen på, ja, på vad som helst så jag åker och byter olja. Syntetisk förstås, drygt fyra liter, rakt ner. Och så ett originalfilter på det, jag byter verkligen inte ut min BMW bit för bit. Fjorton. Fjortonåfem, då har du motortvätten given in i priset.

Insidan av rutorna putsar jag när jag ändå håller på och slabbar här i OK-hallen. Dammsugaren var visst ledig och nu snablar den girigt i sig vinterns grus. Var mattorna så fina? Jag kastar snöborsten i skuffen, isskrapan i handskfacket, klämmer fram den årsgamla Autosoltubens sista suck på stötfångarna och trasslar runt sörjan så att de vita trådarna som vanligt snor in sig överallt bland listerna, i gummit på hörnen och i strålkastartorkarna. Sa jag att de fungerar? Med duschar och allt. Femton tusen, p o k.

Ingen säljare jag hört talas om har ändå korrekt uppfattning om vad den egna bilen är värd så vi säger 16 tusen. Höhö, en liten rövare så här på upploppet.