»Bugatti Veyron, rena skördetröskan«

Först tänkte jag en gång för alla klargöra att dubbdäck är bättre än friktionsdäck, för så är det. Sedan tänkte jag skriva om elbilar för jag har kört en sådan sedan sist. Med Parissalongens kaskader av eldrivna bilar på näthinnan hade jag väntat mig mycket men blev besviken. Det var precis samma upplevelse som när jag 1989 körde en eldriven Peugeot 205: Noll insläpp av körupplevelse, förödande tung allmänkänsla. Det hade visst blivit några kilometer till i räckvidd och det fanns nya tankar om hur det ska bli med elbilar åt alla. Jaha. Hoppas jag slipper någon på min garageuppfart. Det gör jag nog inte.

Betydligt trevligare var några spännande (sic!) bloggrader på engelska Autocars hemsida. Tidningens utmärkte »Editor at large« Steve Sutcliffe listade lite värdelöst vetande om världens snabbaste bil, Bugatti Veyron Super Sport, och jag blev genast på bättre humör.

Bilen byggs i 258 exemplar och klarar drygt 440 km/h. I full fart suger den i sig fyra ton luft i timmen, tillräckligt för att hålla liv i en människa i 40 dygn.

En uppsättning fälgar kostar en halv miljon och måste slängas vid var tredje däckbyte. Då är materialet utslitet – efter 1 600 mil. Det är dyrt på toppen.

Bugatti vet var varje bil befinner sig och hur fort den kör vid varje tillfälle, tack vare ett avancerat gps-loggsystem mot fabriken. Det är avsett för att tjuvar inte ska göra sig besvär. En enda ägare har bett att få systemet bortmonterat och Bugatti frågade inte varför. Gissa på.

Bugatti bad Michelin att ta fram ett däck som var säkert i drygt 440 km/h och fick till svar att man kunde tillhandahålla en typ ägarna kunde byta till när de ville köra så fort. Det dög inte, Bugatti ville ha ett 440 km/h-däck att använda året runt. Bara 13 av köparna har faktiskt försökt nå toppfart med bilen, de övriga 245 ägarna åker nu omkring med däck som är alldeles överkonstruerade, för Bugatti fick förstås som man ville.

Bilen är ferdinand piëchs livsverk. Han hatar karossglipor. Två tiondelar av en millimeter, större fick toleranserna i variation inte vara. I stort sett noll. Gå ut till din egen bil och mät så får du se.

För att vingar och spoilers ska aktiveras absolut korrekt i 400 km/h-trakten måste acceleration och broms också kontrolleras ytterst noggrant. Först provade Bugatti sonarteknik. Den var för dålig. Då ringde Bugatti nasa men de hade heller ingenting som var bra nog.

Till slut fann ingenjörerna sensorerna som höll måttet; de satt i en skördetröska för att åstadkomma väldigt långa och exakt räta rader på åkrarna.