»En 24-karats drömbil är inom räckhåll«

Engelska Rover brukade kallas »fattigmans Jaguar« och Jaguar får ofta epitetet »fattigmans Rolls-Royce«. Det är relativitetsteorin omvandlad till praktisk bilköparmetodik - det mesta kan verka prisvärt om det jämförs med något ohemult dyrt.

Betänk att Austin Allegro

såldes i ett uförande kallat Vanden Plas, med läderklädsel och picknick-bord av ädelträ för baksätespassagerarna att fälla upp, så framträder bilden än tydligare: behovet att sätta guldkant på tillvaron är mänskligt och skär genom folklagren.
När det gäller bilar sträcker sig längtan långt utanför de grupper som normalt omger sig med förgyllda badkarskranar. Det ena skälet är uppenbart. Till skillnad mot fastigheter på fashionabla adresser, antika möbler som hyvlats av rätt snickare eller konstverk med knappt läsliga signaturer är lyxbilar usla investeringar.
Därför kan vi som håller oss på mer prosaisk nivå när det gäller nya bilar förverkliga köpet av en begagnad 24 karats drömbil - så länge någon med välmående spargris vill betala för njutningen att köra en helt oanvänd bil.

det andra skälet

är inte lika uppenbart. Bland bilentusiaster känner jag många - rika och fattiga - som inte är ett skvatt intresserade av lyxprylar eller -vanor, utom när det kommer till bilar. Lyxbilar driver inte sällan utvecklingen och nydanande teknik utgör en lockelse bortom högglanspolerad valnöt och läderklädda handskfacksluckor.
Bilarna i toppen av näringskedjan är oupphörligt fascinerande, har alltid varit, kommer alltid att vara. Det är därför Automobils redaktion den här gången släpper sportvagnarna (nästan) och ger sig fullständigt hän åt gräddhyllan.
Det har rimligen aldrig funnits ett sådant brett urval av nya bilar i gulddoublé. De bilar du får möta i denna utgåva av Automobil är bara ett utsnitt men jag kan i gengäld lova att dessa avhandlas med både seriositet och passion.
Få produkter omges annars av lika mycket dösnack som just dyra bilar. På senare tid har jag läst provkörningar av såväl Rolls-Royce Phantom och Jaguar xk som nya Mercedes S-klass i så kallade livsstilsmagasin och jag kan inte tolka det på annat vis än att redaktörerna för dessa tidningar anser sina läsare vara fårskallar. Tilltalet och tonläget i texerna tyder i alla fall på det.

vi tänker berätta

de fantastiska bilhistorierna som de förtjänar att berättas och som du förtjänar att få läsa dem. Kanske blir det några bidrag till diskussionen om vad som egentligen kännetecknar en lyxbil. Går det att förvandla vilken skottkärra som helst med hjälp av några träbitar, läderstycken och kromlister eller krävs det något mer? Och i så fall vad?
Men det är så sant - med en Austin Allegro som grundbult är det svårt att misslyckas. *