Ferrari - bara för läppläsare?

Jag tycker den här typen av debatter är märkliga.

Jag kan tänka mig att samla på vackra prylar, t.ex. antika symaskiner eller liknande. Någonting som det finns historik bakom och där jag genom sparsamt användande kan njuta av den mekaniska precisionen.

Det kan efter hand som tiden går bli svårt att hitta reserv- och servicedelar och själva jakten på dessa kan bli en del av hobbyn. Med drömmen om att hitta ett orört konkurslager med fabriisnya prylar.

Men jag kan också njuta av designen - placera min symaskin perfekt i rummet och arrangera belysningen för att materialens egenskaper ska framhävas perfekt för åskådaren.

Eller så kan jag plocka fram tidsenliga trådar, nålar och tyg för tillverkningsperioden och försöka producera sömmar lika fort som dåtidens sömmerskor.

Eller så plockar jag den symaskinen i minsta beståndsdel i min specialinredda symaskinsverkstad och renoverar den till till yppersta skick för att njuta om vetskapen att jag bevarar en bit historia.

Kanske kånkar jag in hela maskineriet i en trailer och drar iväg den till en utställning där skick och inte prestanda bedöms. Där man kan i timmar jämföra detaljer mellan två årsmodeller.

En Ferrari, Datsun, Porsche eller Volvo spelar ingen roll för mig. Jag kan förstå hur entusiasm föds från de märkligaste förutsättningarna.

Ferrari bygger idag bilar som går att använda, men när Testarossan dök upp på 80-talet kunde de lika gärna ha levererats utan motorer med tanke på ägarnas ovilja att använda bilen. Vad jag har förstått av en bilhandlare med erfarenhet av Ferrari så drabbades även Maranellon av fel som läckande kylare och märkliga elfel. Ska man ha en superbil som går att använda i ur och skur finns det nog bara Porsche, men det vore kul att se en Ferrari som gått 20.000 mil. En annan grej jag har svårt att tycka är speciellt med Ferrari är ljudet som inte imponerar på mig. Jag tycker att det låter lite symaskinsaktigt och på nerväxling låter den som en gris - nöff nöff. Jag gläds gärna åt en fin Ferrari, men drömmer inte att äga en sådan. Då är jag hellre sugen på en Porsche Turbo, där en 996:a erbjuder mycket komfort, prestanda och körbarhet för pengarna. Att få ta med ett barn eller frun på Alpsemester vintertid eller åka till Rivieran med en sådan är något jag skulle vilja uppleva innan man blir för gammal. Om det inte vore så att jag hade en historik med Porsche så skulle jag även kunna tänka mig en nyare Corvette som GT-bil. Ferrari kommer nog aldrig att locka mig.

Är själv Fiat, Alfa och Ferrariägare sedan nästan tre decennier med väldigt få små skitproblem någon gång. Vad gäller Göran Cedgårds kommentar så den inte ens är patetisk och det är kanske i slutänden bra att den publicerades då han eventuellt begriper hur totalt okunnig och obegåvad han är i ämnet.

Har heller aldrig blivit stående med en enda av mina italienare och kan bara säga att jag är stolt ägare av Milanos stadsvapen(Alfa) och den stegrande hingsten från Ravenna(Ferrari)

Hellre en italienare med några få småproblem än en tysk som gör plånboken lika platt som ett rakblad efter alla verkstadsbesök. Detta syndrom drabbar inte minst dom s.k. "premiummärkena", och med verkstadsbesök menar jag inte vanlig service.

Vill göra ett kort inlägg om förträffligheten som en del Påstår med tex Porsche. Köpte för ngt år sedan en 911 som var 4,5år och i ett utmärkt skick. Läste om alla förståsigpåare och om att detta är bilen för sköna långa transporter på kontinenten och med kvalitet samt en pålitlighet man inte finner på andra bilar. Innan denna Porsche körde jag Alfa SW GTA för familjens skull. I Porschen fick dottern plats samt vårt bagage när vi skulle göra vår årliga resa ner till Medelhavet och stanna där 7veckor.
Först kan säga som så att komforten i denna burk till bil är horribel. Ljudnivån är ngt så högt vilket innebär att köra i 150KM/h är en ren plåga. Högfartsstabiliteten var är den?? Nog om detta förutom knappar som inte borde finnas i en bil för 410.000kr (begagnad). Vi kom aldrig så långt som till medelhavet utan det ena felet efter det andra gjorde att i Österike erbjöd sig försäkringsbolaget en hyrbil och vår Porsche skulle hem. Väl hemma blev det dyrt med denna bil i reparationer. Har kört italienska bilar i över 20 år och blandat emellanåt tyska BMW. INGEN av mina Alfor / Fiat / Maserati har lämnat mig i sticket. Numera har jag ingen Porsche då jag insett att dom bilarna inte klarar att användas dagligen. Detta är min erfarenhet av denna bil.

En Ferrari körs i genomsnitt hårdare än både en M3 och RS4 och vad gäller kamremmarna så är det en säkerhetsfaktor. Kopplingsbyten är just förenat med körstil.

Som ex. kan jag nämna att på den tiden jag bodde i Tyskland så var det en handelresande som använde sin Ferrari Mondial(början på 90-talet) som daglig transport, utöver vanlig service, vilket görs på alla bilar, byttes koppling och tätningar runt kamaxlar en gång på 23000mil.

På Ferrari så gäller, förutom F430 som har kedja, byte av kamrem mellan 5000-6000mil eller tre år beroende på modell. Detta även om bilen inte används då materialet åldras. Att kamremmar åldras gäller samtliga bilmärken.

Vad gäller Sign. Cedgårds inlägg, som jag iofs kommenterat innan, ett typexempel på utpräglad pekoralism.

Hmm.....lite fundersam över Göran Cedegårds kommentarer till er artikel. Skulle gärna vilja ha ett förtydligande. Är det själva kostnaderna på servicen som stör dig? Hade det varit ok om kamremsbytet hade kostat 3500kr eller rep av motor 22.500kr?. Procentuellt av av inköpspriset så är det väl ok om rep av motor ligger på 225.000kr? Vad spelar det igentligen för roll vad det kostar när ingen igentligen behöver en Ferrari för att överleva? (förutom jag själv då såklart..)Du behöver ingen Ferrari bara för att kunna ta dig från det klassiska A - B, du får inte köra fortare på allmänn väg än andra (nästan tvärtom, verkar som polisen ser det som en triumf att haffa en Ferrari). Känns ungeför som att klaga på att folk köper vatten på flaska när det vatten ur kran så mycket billigare. Hur kan folk betala 20kr/liter vatten när ur kran kostar............osv. osv......

Är själv ferrari ägare (f355 gts), njuter varje gång jag tar ut den för en runda.
Finns inget bättre än att möta solnedgången i en ferrari.
Jag har haft porsche, M3, Rs4 mfl men inget å den menar jag absolut inget annat land än italien erbjuder denna underbara glädje som man känner själv och även av folk som tittar på bilen.

Ferrari är ingen bil det är passion.
Jag brukar säga att den som inte gillar ferrari har heller aldrig åkt någon.

sen så kan jag ju säga att en Rs4 är precis lika dyr att hålla igång som en ferrari, RS4 blir tom dyrare då den brukas mer som vanlig.

Annars håller jag med patrik i hans inlägg.

Mina erfarnheter av Ferrari är en 328 GTB som jag ägde några år under 90-talet. Jag blev aldrig stående någonstans längs vägen men elfel var inte ovanliga och den läckte olja med resultat att packningar var tvunget att bytas och kamremmar o service mm kostade på - räknar man samman de totala verkstadskostnaderna under de år som jag ägde bilen så var de nästan lika stora som inköpspriset! Fruns gnäll på att semesterpengarna varje år gick till verkstadsfakturor gjorde att jag köpte en ganska ny 911 -97 och den funkade bra förutom att den tvärstannade på autobahn mitt i natten när den s.k. styrboxen gav upp, när jag lovat frun en avkopplande bilsemester i Europa. Det tog tre veckor att få fram rätt styrbox och vi åkte runt i en Passat under semestern... 911:an var dock betydligt roligare att köra än 328:an även om 328:an var snyggare i garaget. 911:an blev dock alltmer sällan körd, vilket är ett illavarslande tecken för mig och till sist så sålde jag den. Bilar ska köras anser jag och när dom inte körs så har man tröttnat och då ska man sälja - allt enligt min mening. Vilse i bildjungeln så var jag utan "kulbil" några år tills grannen plötsligt kom hem med en av en bilhandlare lånad Corvette -08. Grannen vågade inte köpa bilen av rädsla att bli hånad av sina kamrater på Golfklubben så då köpte jag den istället. Jag som alltid sagt att jag aldrig ska äga en jänkare... Hm.. Nu tre år senare så kör jag min bil så ofta jag kan på sommaren och jag får en chock varje gång jag servar den - det är ju så löjligt billigt! Sen "rastar" jag mina kompisar när de försöker hänga med i sina Porschar, Maseratis o Alfor men det får mig bara att må bra och le... (Känner ingen som har en Ferrari längre, alla som jag har känt har sålt sina.) Lite fånigt är det dock när man tankar Corvetten, det händer ganska ofta att folk LER åt en när man står där bredvid bilen o slangar soppa, de kan t o m ge en komplimang om att bilen ser häftig ut - det hände ALDRIG när man tankade 911:an.. Åter till ämnet: Det är fullt möjligt att dagens Ferraris är väldigt bra bilar men jag är löjligt lycklig med min Corvette och jag är inte ens lockad av tanken att byta den mot en Ferrari. Planerar just nu en ny resa till kontinenten med frun till våren, förra året var liksom föregående år på alla sätt en succe...