»Hur kommer framtidens sportbilar att se ut?«
Behövs ljudet av ett svalnande avgassystem i rostfritt? Kanske inte.
De stora bilmässorna på kontinenten fungerar som målgång för säsong och startskott för diskussion. Det pratas om trender och det är inte sällan besökare och journalister bjuds en av tillverkarna välsnidad framtidsvision. Den senaste tiden har det mesta haft med miljö att göra. Bilar som drivs av vatten, luft, ren vilja eller vansinne – you name it. Allt som oftast paketeras dessa mer eller mindre realistiska koncept i läckra sportbilshöljen som får åskådarna att hicka av upphetsning – ögongodis under knivskarpa spotlights. Skapelserna skänker en prestandamässig aura till miljöbilsfenomenet och på glansiga datapapper matas folk av siffror som lovar vitt och brett. Det är ett effektivt sätt att stilla rädslan inför det som komma skall. Besökarna är ju trots allt mestadels riktiga pistonheads.
För de flesta intresserade av prestandabilar lyser dock de klimatsmarta nyheterna med sin frånvaro när dörrarna stängs. De tekniska lösningarna hamnar enbart i förnuftiga pendlaralternativ som ställer minimala krav på det känslomässiga planet. Kanske är det ingen slump. Den sportbilsälskande målgruppen borde vara den svåraste att tillfredställa.
VAD FRAMTIDENS BIL DRIVS av är det ingen som egentligen vet, även om det lutar åt elektricitet, vilket har emottagits väl av den stora massan som drivmedel. De koncept som nått hela vägen ut på marknaden är i stort sett enbart »nyttofordon«, med ett fåtal undantag i form av Tesla och liknande alster. Sportbilar som verkligen lever upp till miljömärkningen lyser med sin frånvaro. Om ägarna, både de befintliga och de presumtiva, suktat efter miljövänligare lösningar hade tillverkarna hakat på. Kanske är det för många faktorer som bidrar till den perfekta bilupplevelsen för oss entusiaster, eller är vi på väg in i en klinisk framtid med artificiell sinnesstimulering?
Personligen har jag svårt att ta till mig konstgjorda intryck som inspelade ljud och fejkade vibrationer, men samtidigt lockas jag av den ovisshet som präglar framtidens superbilar. Nyfikenheten finns där, men jag undrar om jag kommer att gå nöjd från presskonferensen.
Vad tror du? Vilka egenskaper måste en bil ha för att framkalla de rätta vibbarna av fart och frihet? Behövs doften av avgaser och varm olja? Behövs ljudet från ett svalnande avgassystem i rostfritt och mår vi egentligen bättre av att se horisonten genom ett värmedaller? Kanske inte. Och vet, det gör vi inte förrän någon av de stora tillverkarna verkligen vågar leverera en sportig miljöbil värd namnet.