In the name of hope and glory

Vad ska bilen heta? Den frågan har skaparna av all världens karossplåt, alla jordens cylindrar och skogarna av stötfångare till slut alltid brottats med. Inte lätt. Ibland till och med så svår att svindyra konsulter, på svindyra konsulters vis, måste hyras in för att namnsdagstårtan ska bli rätt och de köphungriga kunderna komma lubbande.

Sedan är det ändå någon vikarie på internpostavdelningen som kläcker det förlösande förslaget, ungefär som i Eniroreklamen på tv. Det är också därför alla Chevrolet Moongoose, Honda Ballustrad, Renault République och Mitsubishi Mastodont förblivit oförlösta. Konsulterna har då dragit vidare till nästa fabrik, där de tuggar på sina miljonarvoden och spelar kreativa igen. På konsulters vis. Just nu undrar jag vilka onda galaktiska strålar som skiner på Lincoln och Mercury, två märken som vacklar vid ruinens brant. Jag tittar på deras amerikanska hemsidor för att hålla mig à jour över vad som egentligen erbjuds på den svårkrisande amerikanska marknaden. Jag förundras inte alls över deras prekära tillstånd.

Dessa märken erbjuder inte fullt så många vräkiga, bränsletörstande modeller som vår allvetande svenska biltyckaropinion fått för sig, men en desto sorgligare parad av förkrympta, ångestridna ickebilar som allihop ser ut som välfyllda dammsugarpåsar med andningssvårigheter.
Och som de heter, jag känner bara en stor sorg.

Detta är tillverkare som en gång döpte sina produkter till underbara saker som Continental, Cougar, Park Lane, Marquis, Meteor, Capri, Cosmopolitan, Marauder och Cyclone. I dag heter transportmodulerna MKS, MKT och MKZ. Undra på att kunderna flyr när de väl masat sig till bilhallarna. Det är som om Cadillacs tidigare så vackra men i dag fullkomligt raserade namngivningssystem med alla CTS, SLS och SLR spridit sig som ett bakteriemoln.

Hoppas att ingen av dem får en enda cent mer av de amerikanska skattebetalarnas pengar. Lägg ned, gör om och gör bättre först. Eller försvinn med er, stick.
Att siffror och bokstäver tar över från bilnamn som andas fantasi, romantik och löfte säger antagligen något, precis som alla dessa »namn« som måste ha värkts fram av en syntheziser på likström: Avensis, Vectra, Insignia och Mégane. Låter som otäcka pillerburkar alltsammans. Jag känner ett stråk av ångest i dag, ro hit med två Mégane och ett glas vatten.

En strimma av hopp kommer i detta nummer av Automobil och den kommer från Tom Purves, vd för Rolls-Royce. Apropå vad den nya »lilla« bilen ska heta säger han till mig så här: »Our motor cars very often have an intangible quality to their names«. Någonting faktiskt men som man inte kan ta på. Det är sådant dreams are made of och utan sådana är vi nog tyvärr förlorade.

För att lätta upp prognosen kom jag därför på en hädisk tanke. Vad skulle hända om siffermodellmärkena, Mercedes-Benz till exempel, bytte till riktiga namn? Här har vi Mercedes-Benz Autobahn, höghastighetsmodellen? Älskling, låt oss lasta ungarnas prylar i vår nya Mercedes-Benz Hauptbahnhof, stationsvagnen!
Målare, du kör väl Mercedes-Benz Bumper, det oömma skåpet? Och till Angela Merkel förstås en Mercedes-Benz Kanzler giv.

BMW då?
Jawohl, hier haben wir der neue bmw Sportschuhe, ganz elastisch in alle dizciplinen. Und da drüben sehen wir der schöne, grosse Luxuslimousine für alle, der BMW Bundesreichstag.
Inte mycket knasigare än MKZ och CTS i alla fall. Nu ska jag skriva en fet faktura och förbereda ett par mejl.