Någonstans väster om Laramie

Volvo är mediokra bilar med bra reklam. Vauxhall är utmärkta bilar med dålig reklam.
Så uttrycktes saken i en engelsk biltidning i början på 1990-talet. Jag är böjd att hålla med även 2006, även om det var ett tag sedan jag såg en Vauxhallannons. Men de är väl samma som Opels som brukar hålla en märklig profil.

Alltför många bilföretag satsar på könlös "EU-reklam" som inte säger ett smack till någon särskild

eller bara är dålig. Som när Opel lanserade senaste Astra med - av alla - äventyrsfiguren Zorro. Eller deras fula hiphop-figurer som rullar med nya Corsa just nu. C'mon! vill man säga. Gör om och gör det bättre.

Bättre upp är det för Peugeot som i sina "print ads" satsar på snygga bilder tagna med svenska bilar i fart. Det blir genast mer angeläget, en omsorg som på sikt säkert avspeglar sig i säljligan.

Just nu skärskådar jag Volvos tv-reklam, den där "2007 års klassiker" visas i fyndiga paralleller med "motsvarande" modeller från cirkus 1958. Det är svenskt, smart och så typiskt Volvo. Jag är väl ingen superfan av märkets bilar men reklamfilmerna är snudd på just klassiker allihop.

Har du sett  hur denna film inleds med en snygg skrevspark åt Skoda, märket som vill ta över Volvos titel som folkhemsbil nummer ett? Titta noga nästa gång www.volvocars.se kan du spela filmen om och om igen). I den första scenen ses en Volvo PV831, den klassiska taxi-Droskan, svänga i väg åt vänster. Vilken nutida Volvomodell motsvarar den i högra bildrutan? Jo, Skoda Octavia Kombi!

Så attraktiv är den tjeckiska bilen om du frågar Hisingen. Och om du tror att den scenen är en slump vet du inte hur reklam fungerar.

Det var ju väldigt länge sedan bilreklam var oskyldig och såg sig ha en rent upplysande roll, berättade om pris, hästkrafter och motor och sådant. Det var före 1923, närmare bestämt.

Då kom embryot till det vi kallar (och här vill jag osäkra min imaginära revolver eftersom jag avskyr begreppet) livsstil, livsstilsannonsering - och i förlängningen livsstilsmagasin.

I tidningen Saturday Evening Post infördes 1923 en annons för Jordan Playboy, en ganska

obemärkt bil som behövde en boost i säljet. Enligt sägnen ska fabrikens ägare Ned Jordan ha sett en ung rodeotjej rida förbi utanför fönstret i full galopp, med lasson svingande över huvudet, när tåget Jordan satt i lämnade en enslig station i Wyoming, USA.
"Var är vi", frågade Jordan sin tågkupégranne. "Någonstans väster om Laramie", svarade denne.

Vips hade Jordan fått fröet till hur hans bil skulle säljas. "Somewhere west of Laramie there's a bronco-busting, steer-roping girl who knows what I'm talking about" inleds den legendariska texten.

Inte ett ord om effekt, motor, pris och sådant, bara "image" och vilka härliga stunder man kunde associera till som Jordan Playboy-ägare.
Du är vad du kör, helt enkelt. Minns kampanjen som Mercedes fick så mycket pisk för i mitten av 1980-talet men som alla - även de värsta smiskarkritikerna som inte hade råd med en Mercedes - innerst inne visste var och är sann.

Egentligen har reklamen aldrig blivit bättre eller vackrare än i Saturday Evening Post 1923. Så här avslutas texten om Jordan Playboy:

"Step into the Playboy when the hour grows dull with things grown dead
and stale. Then start for the land of real living with the spirit of
the lass who rides, lean and rangy, into the red horizon of a Wyoming
twilight."
Det är romantiskt, klyschigt och näsdukstårdrypande. Bra bilreklam, helt enkelt. Och 1928 gick Jordan i konkurs.

Ps.
Bilköer har aldrig bekymrat mig. Tvärt om ger det skön meditiation och tidernas avkoppling. Man märker viktiga saker, till exempel den lilla stansade trekanten i plåten ovanför nummerskylten på Mitsubishis 1980- och 1990-talsbilar. Vad i hela friden är den till för? Maila mig ditt förslag, adressen på sid. 8. Ds.