»Ritar du bilar? Här har du ett mardrömsuppdrag.«

Du ska rita en bil som tydligt ingår i en tradition, som har något av de andra generationerna i sig, men som samtidigt måste uppfattas som helt ny. Det får inte vara en omformning av den tidigare utgåvan, så som den nuvarande Golf VI förhåller sig till Golf V. Sedan måste din design vara lika »hemma« på en vitmålad hyrbil i snikutförande som på en dyrversion i exklusiv omgivning, på det märkliga sätt Golf alltid varit klasslös.

Konsten att ta fram en uppföljare är svår, vare sig det gäller bilindustrin, schlagerkompositörer, succéromanförfattare eller OS-guldmedaljörer. Det är få förunnat att lyckas. Hur kul var det för Peugeot 206 att kliva upp på den scen 1980-talets distinkta supersuccé Peugeot 205 klivit av?

Ferrari fick minsann också smaka kakan när F40 ersattes av F50. Visst var den nya modellen extrem från teknisk synpunkt, men hur såg den ut? F40 hade ju skämt bort publiken och nu blev det lamare designapplåder, utan att man riktigt kunde sätta fingret på varför. Femton år och en intensiv umgängesdag med en F50 senare vet jag att det är dags att ge denna Ferrari en ny syn på saken. Bedöm själv när du läst klassikerreportaget i detta nummer. 

 

Mycket handlar om förväntan. Tag Corvette; där är hörnen redan täckta av designregler långt innan de första strecken dragits. Lång nos, kort bak, feta skärmar, låg profil. Det är ingen slump att biltidningarnas spekulationer om nästa ’Vette alltid sett i stort sett likadana ut, det är mest tidsandan som färgat generationerna.

De så kallade retrobilarna finns på en speciell avdelning. Med Mini nummer två visade bmw hur det kan gå till; knappt synligt alls. »Har du en Mini med separat placerade blinkers eller en med blinkers i strålkastarna?« är den särskiljande frågan. Mycket större är inte utseendeskillnaderna, trots att ju hela bilen gjordes om.


Den nyligen visade New New Beetle, eller vad man ska kalla den, tog samma spår men genom att vrida det bekanta linjespelet aldrig så lite lyckades Volkswagen att transformera Old New Beetles feminint solsöta helhet till New New Beetles hukande hunk, både snäll och aggressiv i ett.
 

Eller Mercedes-Benz CLS. Första versionen var intagande, en lättsmält skönhet med sidolinje som ett antilopsprång. Undra på att andra tillverkare hoppade efter! Nya utgåvan är ett sammelsurium av avancerade veck, en krävande design. Generationerna förhåller sig som en stilren page till en utmanande punkfrisyr. Snyggast? Ingen aning.
 

Finge jag ett rituppdrag skulle jag be om nästa Land Rover Defender. Det enda rätta vore att slänga rubb och stubb på sophögen, högaktningsfullt strunta i traditionerna så som egentligen bara den engelska bilindustrin då och då förmått (Rover SD1, Rolls-Royce Phantom, Hundkojan, nya Jaguar XJ …) och åstadkomma något radikalt. En bil som skulle bli det Land Rover en gång var.
 

Så tänk efter, vilka föregångare var mer lyckade än sin efterträdare? 
Vilka efterföljare brädade sina föregångare? Let us know, skicka till 
red@automobil.se