»Tröjan hänger kvar, det var ingen dröm«

Var alltsammans bara en dröm? Jag tittar ut över den fridfulla hagen där det brukar strosa runt några kvigor och beta om somrarna. Det är tyst och hagen är alldeles tom, precis som den alltid är i mitten av april. Ett stycke bortom hagen ligger Det Stora Grustaget, där jag tillbringat en ansenlig del av min uppväxt i sadeln på diverse tvåhjulingar med tilltagen fjädringsväg.
Några gånger har det hänt att grustagets transportvägar använts som specialsträckor i lokala rallytävlingar. Det skulle inte förvåna mig om rallyfolket anser att spänningsmomentet försvinner när det inte står bastanta granar och tallar invid vägen, men för övrigt lämpar sig en grustäkt utmärkt för rally.
Nu står jag på altanen vid vårt sommarställe som ligger alldeles i kanten av kohagen. I ena handen håller jag en kopp kaffe. Med den andra nyper jag mig hårt i armen.

MEN DET HJÄLPER INTE. Den kvarglömda tröjan hänger kvar på stängslet, det var ingen dröm. Tröjan är det enda tecknet på de aktiviteter som ägde rum i går, för övrigt är det soprent i hagen och lika sömnigt stillsamt som alltid annars. Rallytävlingar i grustaget har vi varit med om förr, men aldrig tidigare har hagen utanför vårt staket varit depå för drygt 100 rallybilar med tillhörande servicebussar, smattrande mutterdragare, tält, campingstolar, och »miljöstationer« för uppsamling av oljor och annat jox.

I går köade en till synes oändlig rad rallybilar förbi fornlämningarna och gravhögarna på väg från hagen till grustaget där rallysprinten ägde rum. Rallysprint betyder att en kort specialsträcka körs flera varv, i stället för att man avlyser åtskilliga mil vanlig väg. Behändigt för deltagarna och publikvänligt, i synnerhet när tävlingen körs i ett grustag där sandbankerna blir naturliga läktare och man kan se nästan hela bansträckningen. 

LÄNGRE FRAM I DEN HÄR UTGÅVAN har vi en utförlig guide för alla som vill prova på att köra konbana med sin vanliga bil, en tävlingsform i ökande tack vare enkelhet och rimlig kostnad. Jag grunnar just på hur jag ska få tid att prova själv.

I det ljuset framstår rallysporten som smått häpnadsväckande. Att delta ens i den enklaste klassen kräver ett närmast totalt engagemang eftersom bilen först måste byggas om och anpassas, sedan hållas i skick, »trailas« till och från tävlingarna och – inte sällan – helrenoveras efter oplanerade utflykter bland de bastanta tallarna. Att tävla i någon av de högre klasserna ökar förstås insatsen i varje led. Även till enkla tävlingar som sprinten i grustaget kommer före detta WRC-bilar…
Detta pågår nästan varje helg, året runt, långt från mediernas strålkastarljus. Men fören gångs skull på förstaparkett för min del.