»3,6 sekunder är en makalös prestation«
Vilken bil som var historiens första superbil? Det får du inte svar på här.
Var det Lamborghini Miura? Eller Ferrari Daytona? Kan en superbil ha frontmotor? Är det kanske tävlingsderivatet Ford GT40 som ligger längst fram i ditt superbilsmedvetande? Krävs det tolv cylindrar? Dörrar som öppnas på konstigt sätt? Räknas egentligen något annat än McLaren F1? Antalet tidningsartiklar som under historien försökt reda ut vilken bil som egentligen var den första superbilen måste vida överstiga antalet superbilar som världen begåvats med, oavsett vilken startpunkt för tideräkning man väljer.
Vi tänker inte dra
vårt strå till den stacken, däremot tänker vi berätta om ett antal vagnar som är superintressanta. Jag tror aldrig att en enskild utgåva av Automobil haft ett lika matat innehåll - vilken start på det år då tidningen firar 25 år!
Men låt oss ändå
dröja en stund vid frågan om vad som kännetecknar en bil där prefixet »sport« ersatts med »super«. Den gemensamma nämnaren är förstås fartresurser som ställer andra sportbilar i skuggan.
Det kan vi garanterat bjuda i den här utgåvan: Porsche 997 Turbo och Lamborghini Gallardo brakar i väg snabbare än några andra bilar som hittills genomgått ett A-test. Den automatväxlade Porschen är fullständigt hämningslös när det gäller att komma ur startblocken, 0-100 km/h på 3,6 sekunder!
Acceleration är en outsinlig
källa till fascination. Är den bildåre född som inte kollar uppgiften 0-100 km/h först av allt? Och i takt med att nivån höjts (det ska sjutton vara sportbilstillverkare när familjebilar kan riva av nolltillhundra-prestationen på fem sekunder) har siffran 0-200 km/h blivit nästan lika etablerad. Lamborghini Gallardo: 12,1 sekunder.
Fast egentligen är
insatsen från Corvette Z06 än mer imponerande, blott en halv sekund långsammare än Gallardo trots bakhjulsdrift och lätt bakvagn. Studera jänkarens accelerationskurva i diagrammet på sidan 42 - mellan växlingarna är den nästan lodrät!
Vår testingenjör
Jonas Jarlmark har en mer prosaisk hållning till fenomenet acceleration. »Det handlar ju mest om att sitta och vänta, peta i en ny växel emellanåt och sedan bromsa.« Håhåjaja. Betydligt mer intressant är att fundera över vilka grundläggande parametrar som krävs för att accelerera riktigt snabbt eller riktigt hårresande knasigt snabbt.
Jarlmark igen: »Upp till en viss hastighet är det däckens grepp som sätter gränsen, förutsatt att motorn är så stark att den orkar spinna hjulen. Ã-ver den hastigheten avgör bilens vikt/
effektförhållande. I högre hastigheter påverkar även aerodynamiken. Svårare än så är det inte.«
Hur låter dina egna funderingar runt superbilar och acceleration? Dela med dig av dina häftigaste upplevelser, med ett mejl till red@automobil.se eller på vår hemsida.
Jag bidrar med min starkaste »axupplevelse«
redan här: 0-232 km/h på 4,96 sekunder. Men det var som passagerare i en tvåsitsig dragster. *
Kommentarer
Att accelerationen skulle vara den viktigaste egenskapen hos en superbil, eller en sportbil för den delen, är en väldigt deprimerande tanke. Det leder ju ganska ofrånkomligen till puerilt "Auto Motor Sport-resonerande", där det enda som räknas är det nyaste, snabbaste och dyraste. Jag har alltid betraktat mig själv som ett tvättäkta "petrol head", bilar är det första jag tänker på när jag kliver upp och det sista som far igenom mitt huvud innan jag somnar. avgaser är, bildligt talat, min livsluft och trots att jag är musiker till yrket finns det ingen låt som går upp emot motorsång. Visst bör en sportbil vara snabb och en superbil ska ju helst vara snabbast av allt, men än viktigare är väl att bilen är vacker? En Mitsubishi EVO VIII är snabbare än en Lamborghini Murcielago i kurvorna och betydligt mera praktisk, den är också otroligt ful. Det är knappast särskilt många som ligger vakna om nätterna och fantiserar om en ny Mitsubishi. Bilar blir hela tiden snabbare och säkrare på vägen, om en bils rätt till prefixet "super" ska avgöras utifrån rådande topplistor över snabbast accelererande vägvagnar så blir ju titeln superbil en sorts vandringspokal. En Lamborghini Countach fartresurser är ganska tama i jämförelse med en Koenigsegg, betyder det att Lamborghinin inte är en superbil? Countach är en av dom mest eftertraktade samlarbilarna som existerar och dess design är kanske bilhistoriens mest sensationella, Koenigseggen ser ut som en högteknologisk tvålkopp på fyra hjul. Jag vill hävda att båda är superbilar och det är också Miuran, Porsche 959, Jaguar XJ220, Ferrari F40 och Pagani Zonda. En bils fartresurser måste beaktas utifrån de tekniska förutsättningar som fanns då den tillverkades. En vacker bil är dock alltid en vacker bil. Dom flesta är eniga om att Porsche Carrera GT är den mest linjesköna bil som Porsche någonsin åstadkommit, om 20 år kommer den måhända inte längre finnas med på listan över de 10 snabbaste produktionsbilarna men den kommer säkerligen att vara en eftertraktad klassiker. Skönheten är evig.
Första superbilen är ju såklart omöjligt att ta fram men den första serieproducerade med toppfart över 300 km/h samt ev även acc under 5 sek var ju otroliga prestationer på den tiden. Tänker t.ex på bilar som sällsynta Ferrari 288 GTO och bortglömda Vector W2 men även 959:an var ju ett monster.
Min starkaste acc upplevelse var i en Lancia Delta HF Intergrale grupp-A där en vaccumslang till turbon lossnade. Laddtrycket var säkert över två kilo under några sek och jag satt som ett frimärke i stolen.