Mitschyvadå?
Hur gammal kan jag ha varit? Antagligen någonstans i tolvårsåldern och jag var på semester med mina föräldrar på någon välstekt -Kanarieö. Det var jultider och vi firade ihop med en annan familj, någon av min fars affärsbekanta vill jag minnas. Någon gång under kvällen dök frågan upp.
– Du, Daniel, du som vet allt om bilar, heter det Mitschubitchi eller Mitschubutchi?
Det var en av den andra familjens ungar som frågade, en grabb i min egen ålder och tydligen var det dags att testa om jag verkligen kunde casha in de checkar jag just hade skrivit på med mitt skryt. Men jag förstod aldrig frågan.
– Mitschyvadå? Det han just hade sagt påminde vagt om ett japanskt bilmärke som byggde rätt fräsiga bilar, från den konstiga klunscoupén Sapporo, som inte var alldeles ovanlig där nere, till den något klantigt döpta sportbilen Starion. Men han kunde väl ändå inte ha menat Mit-su-bi-shi?
Snart var jag anklagad som sinnesslö, vilket jag i sin tur motförklarade frågeställaren när jag väl hade begripit att han inte kunde läsa innantill. För hur skulle man annars kunna få ihop den tämligen lättlästa bokstavssträngen Mitsubishi till mitchyb– ja, vad det nu var han sade.
Men med åren skulle jag förstå att han var långt i från ensam i sin högst felaktiga uttalsuppfattning. Just Mitsubishi tycks vara svårt för svenskar att säga. Det finns fler exempel.
Lamborghini är ett sådant. Det är ett italienskt namn och ska naturligtvis uttalas precis som det stavas: Lam-borr-GI-ni, med betoningen på den tredje stavelsen. Men i Sverige säger vi Lambo-djini. Varför då? Till och med amerikaner kan uttala det hyfsat rätt och då har de bara besökt Italien för att kriga eller för att sköta de sicilianska familjeaffärerna. Så säg efter mig nu: Lam-borr-GI-ni!
Lamborghinifamiljens modellnamn ger upphov till samma förvirring, men det ska jag åtgärda nu. Miura kan väl ingen göra fel på, men Countach har jag hört uttalas precis hur som helst. Det ska uttalas som det stavas, fast lite slappare: kunn-tasch. Murciélago är ett spanskt ord och ska egentligen uttalas med läspande »c«, men du får godkänt på kursen om du lyckas säga Mur-si-E-laggo, och lägg betoningen på »e«. Gallardo uttalas även av italienare på spanskt vis med ett j-ljud i stället för ll, Ga-jar-do, och Superleggera heter Superledd-je-ra.
Så, det var väl inte så svårt. När vi ändå klampar omkring i Norditalien passar jag på att nämna ett par gamla käpphästar från Ferrari. Scuderia betyder stall och uttalas med betoning på i:et. Såhär: Skodd-er-I-ah. Och ordet barchetta har inget tje-ljud utan ska sägas med k-ljud. Så säg det: bar-kett-ah!
Om du sedan kommer och häver ur dig ett Åstin Martin får du stryk, för då har du inte förstått skillnaden mellan David Browns storhet och Austin Allegros, eh, vämjelse. Är du raggare säger du förstås Bjuck när du egentligen menar Buick (Bjoo-ick), men då läser du å andra sidan inte den här tidningen.
Så långt är allting rätt begripligt. Men när biltillverkarna börjar ljuga ihop egna ord och använder dem som bilbeteckningar blir allting mer komplicerat. Eller hur ska en fransman uttala Avensis? Det låter garanterat inte som du och jag förväntar oss att det ska göra. Hur ska sifferbeteckningar kläs i ord? Trehundratjugofem? Tretjufem? Tretjufem ih? När pr-trollkarlarna är på sitt mest sadistiska humör hittar de på kombinationer som inte alls vill trilla ur munnen. Eller hur ska man säga sDrive35is? Essdrajvtrettifemiess, det vägrar jag bara att försöka spotta ur mig. Risken är ju att jag gör fel och blir idiotförklarad.
Då är det enklare att sticka kniven i magen på den allra sämsta av felsägningar. Det gäller ett brittiskt bilmärke och det stavas Rolls-Royce, efter Charles Stewart Rolls och Henry Royce som började tillverka bilar vars kvalitet återstod långt efter det att priset hade glömts bort. Men jag vet inte hur många gånger jag hört det sägas som Råjs-Råjs. Eller för den delen, Rålls-Rålls. Men snälla människor, kan ni inte läsa innantill? Eller tycker ni inte att Rålls och Råjs ska få leka med varandra?