Landskapsbilen

Kärleken till hembygden är stark i Sverige, så stark att snart vartenda fenomen i världen lokalpatriotiskt ska knytas till den egna regionen. Därför har vi landskapsvapen, landskapsblommor, landskapsdjur, landskapssvampar, landskapsfiskar, landskapsflaggor, landskapsstenar, landskapsfåglar, landskapsinsekter (urk), landskapsgrundämnen, landskapsstjärnbilder och landskapsmaträtter.

Med en så vildvuxen flora av regionala symboler följer förstås förvirring. Som exempel är Jämtlands landskapsrätt, enligt ICA, älgstek med murklor. Det verkar vettigt. Men Telia, i sin outgrundliga vishet, hävdar att så inte alls är fallet utan jämtarna ska representeras av bouillabaissepå röding med syrade rotfrukter, serverat med getostfilbunke i tunnbrödskåsa. Jag undrar jag vad jämtarna säger om det.

Och lade du märke till att det är någonting som saknas? Självklart! Vad vore ett landskap utan sin landskapsbil?

Det problemet skahärmed lösas. Jag har, efter noggranna studier, kommit fram till en komplett lista över svenska landskapsbilar där var och en står som en självsäker representant för sitt landskaps karaktär och här lämnas inga dörrar öppna för alternativa tolkningar.

Först ut är Skåne, vars närhet till kontinenten kräver någonting som kan lasta danska ölbackar utan att dricka upp motsvarande skattevinst i bränslekostnader. Alltså, den skånska landskapsbilen är en Audi A2 1,2 TDI. Grattis!

I Halland ska man köra Volkswagenbubbla, det är väl självklart? Blekinge, med sin vackra skärgård och sitt fantastiska laxfiske, representeras naturligtvis av den brittiska vadaren Amphicar.

Företagsamma Småland kräver någonting mer ståndsmässigt som representerar energiskt flit och ekonomisk framgång: en Mercedes-Benz 600 SEL från 1991, den med små antenner på bakskärmarna för att underlätta siktet vid fickparkering.

Öland är till ytan Sveriges minsta landskap och får naturligtvis nöja sig med en Peel P50, bilen som får plats i en hiss. Gotland har så många soltimmar per år att en Caterham Seven har faktisk användningspotential, en sådan får det bli.

Västgötaslättens vägar lämpar sig väl för sportbilsåka, men framför allt är Borås, den stora konfektionsstaden, utslängd mitt i landskapet. Alltså kan Västergötland inte företrädas av någonting annat än en Lancia Gamma Coupé med ljusblå plyschklädsel, en bil som kräver enorma subventioner för att hållas vid liv.

På Östergötlands vägar ser man allt som oftast flåshurtiga pedaltrampare på väg mot Motala, Vätternrundans mål. Så Östergötland, er landskapsbil är en cykel.

Väderbitna Bohuslän däremot ekar av utombordarnas tvåtaktsmotorer och för att smälta in ljudbilden står en Trabant 601 för allt som kustlandskapet representerar.

Fucking Åmål må ligga i Dalsland, men framför allt är landskapet fullt av fornminnen. Som en Oldsmobile, en Vista Cruiser.

Nyköpings polisdistrikt sätter skräck i Södermanlands alla bilister, så vad kan vara mer passande än en polisbil, en Volvo 244 DL i åttiotalets hockeyklubbiga strajpning. Mitt i gnällbältet ligger sedan Närke och gnälligare än en Lada Samara blir det väl inte?

I Power Meetland, förlåt, Västmanland, kör man en mattsvart Pontiac Safari till brädden mättad med förfriskningar och förfriskat folk.

Upplänningarna är en av en annan sort, akademiskt bevandrade och lite bättre än andra. Precis som Toyota Prius.

Dalarna är bruksbygder, där åker man omkring i Saab 99, sänkt med sportavgassystem och tonade rutor och i Gästrikland byggdes Ferrarireplikor med plastkarosser, alltså företräds de bäst av en Ferrari 500 Monza.

I högbelägna Hälsingland kör man Hummer för att hålla ryssen borta. Härjedalen har det storslagna Flatruet inom sina gränser, men ingen som kan njuta av det eftersom landskapet är landets minsta, befolkningsmässigt. Lika storslagen, och lika folkfrånvänd, är Batmobilen, den nytolkade från 1989 års storfilm.

Medelpad är däremot medelstort, medelbefolkat och ligger mitt i landet. Mitt i bilkatalogen från Genève 2011 återfinns Kia Optima, en medelmåttig bil.

Jämtlänningarna är allt annat än medelmåttiga och aspirerar på suveränitet. Det gör också Studebaker Dictator. I Västerbotten äts ost och sådan transporteras allra bäst i Citroën 2CV. Norrbottningarna biter ihop och kör Subaru, allihop, och drömmer i mjugg om en svx.

Lappland, slutligen, är oändligt stort och består mest av öde landsvägar. Så vad kan passa bättre åt dem än en Bugatti Veyron?