»En inblick i min drullestatistik.«

Mot ett Armcoräcke på en bana någonstans i Sverige. Där slutade resan för den Porsche GT2 RS vi utlovade som A-test i detta nummer. Där fick den dyrbara bilen ett icke schemalagt nose job.

Lyckligtvis var det inte vi på Automobil som placerade bilen där, än mer lyckligtvis och tack och lov skedde inga personskador. I alla fall inte kroppsliga.

Olyckligtvis blev bilen inte återställd i tid för att komma med i denna tidning som utlovat, men kompensation i form av ett tidigarelagt A-test av Porsche Cayman R är ändå inte det sämsta, hoppas jag. Och det finns fem RS-Porsche till att läsa om i en unik jämförelse i detta nummer.

Incidenten gav mig i alla fall tillfälle att (en smula motvilligt) dra mig till minnes tillfällen då jag själv a) klantat mig med lånade bilar eller b) haft en förbaskad otur med lånade bilar. Av någon anledning är listan under a) längre. Låt mig exklusivt för er bjuda på tre noteringar ur min egen drullestatistik.

Jag hade arbetat som motorskribent i fyra dagar. En Nissan Bluebird i guldlackerat utförande skulle köras in i en biltvätt, av mig. Jag lyssnade samtidigt på radio, varför den automatiskt och elektriskt hissbara antennen på bakskärmen automatiskt var uppe. Bilen var full av exklusiv plyschklädsel, av förföriskt grönskimrande digitalur, av elstyrda funktioner för ditt och datt och jag satt väl där och läste instruktionsboken, som man gör i biltvättar, medan borstarna gjorde sitt. Tvättade.

När bilen kom ut var antennen borta. Den låg hopknycklad som en G-klav på taket och jag fick lyfta luren och ringa ett skämmigt samtal till generalagenten. »Jaha, och?« löd svaret, till min oförställda förvåning. Där hade man uppenbarligen hört värre grejer.

Volvo 850 T5-R, T-Gul du vet, hade flotta, grafitgrå femekerfälgar som ny. Fyra stycken, utom pressbilen som hade tre när jag var klar med den. Efter några dagar bakom ratten hörde jag ett så där härligt ljudande, raspgrovt skkkrrrraaap! mot en trottoarkant. Så var resten av samvaron med den bilen förstörd och redaktionsbudgeten fem tusen kronor fattigare, för så mycket kostade en fälg med söndergnagt däck.

Bankörning och fälgar är förrädiskt. Alla med lite rattvana vet att man inte i fart ska vrida upp en bil som hamnat med ena hjulparet utanför banan. Man ska stanna först. Sådant vet man bara. Jag med. Ändå försökte jag dum som en strut baxa tillbaka den Alfa Romeo 147 GTA vi A-testade på Gotland Ring för några år sedan. I fart. I hög fart. I åt skogen för hög fart. Fälgen sprack som ett kristallglas och en ny kostade elva tusen.

Med åren har jag förstås åsett och hört en massa saker om mina kolleger i andra medier, bilar som farit av till höger och vänster, bilar som fått halvkombikaross efter påkörning bakifrån, förfärliga förarblamager alldeles inför ögonen på församlade, förvånade höjdarfigurer i stora bilkoncerner, opassande busfasoner som slutat i största neslighet … underbara saker att namedroppa i vilket sällskap som helst.

Utom ert, kära läsare. Jag är nämligen en hovsam natur, taktisk dessutom. Ens egna misstag har en förmåga att explodera i ansiktet när man minst anar.

Rulla nu ut i den härliga bilsommaren med upp- och tillförsikt. Skriv in 27 augusti i almanackan. Då samlas alla entusiaster och hundratals fantastiska bilar på Rosersbergs slott utanför Stockholm – det är dags för ännu en upplaga av Automobil Classic Cars.