Direktrapport: La Carrera Panamericana!
La Carrera Panamerica är över, för tjugonde gången. Rebecca Olausson har efter varje deltävling rapporterat till oss på automobil.se. Nu är dagboken fulländad. Läs!
Glöm inte bort alla Rebeccas bilder, endast för webben.
La Carrera Panamericana
Start: 26 oktober, Oaxaca - Tehuacan
27 oktober, Tehuacan - Puebla
28 oktober, Puebla - Querétaro
29 oktober, Querétaro - Morelia
30 oktober, Morelia - Aguascalientes
31 oktober, Aguascalientes - Zacatecas
Mål: 1 november, Zacatecas - Nuevo Laredo
Slutspurten på La Carrera Panamerica 2007, Halloween-helgen.
Näst sista dagen på Carreran startade i Aguascalientes,
dagen till ära fick alla några timmars extra sovmorgon eftersom dagsturen inte
var så lång. Klockan tolv på förmiddagen gav sig hela paraden iväg mot "
roligaste - och svåraste - sträckorna att köra. Här
finns inte lika stor anledning att slösa på bromsbelägg som exempelvis på
bergssträckan Mil Cumbres. Först körs
bensinmack för servicestopp och sen körs sträckan åt andra hållet.
Det
populäraste publikstället på
Bufa
lång sväng uppe bland bergen. Där väntar en utsikt som börjar på andra sidan
vägen och går långt ner i dalen för att fortsätta över vida slätter som inte
slutar förrän vid horisonten. Ledaren Doug Mockett med kartläserska Angelica
Fuentes som bisittare brände kopplingen här och därmed var det klart att segern
skulle gå till fransmanen Pierre de Thoisy - än en gång. Mockett lagade men
avståndet till förstaplatsen syntes omöjligt att ta igen. Om inget händer nu…
intryck, fantastiska gamla byggnader. Mexiko i ett nötskal. Fest och glamour.
Klockan åtta på kvällen samlades många från Carreran för att dansa sig genom
gatorna i paraden Calle Callada. Man sliter helt enkelt med folk så att
långdansen bara växer och växer. Ett gäng musiker gick i spetsen på tåget och
mezcalflaskorna tycktes bottenlöst fylla på dom små huttglasen som delats ut.
Bus eller godis?
Dansen slutade på ett utomhusgolv där utlänningarna gjorde
sitt bästa för att hänga med i bandan som är glad musik med bastuba och trumpet
i grunden. När musiken tystnat tågade vi vidare till det fräckaste bygget i
stan, en gammal tjurfäktningsarena som byggts ut till ett pampigt lyxhotell (i
år fick jag inte bo där).
långa transportsträckan mot målet i Nuevo Laredo, som ligger precis på
gångavstånd till den amerikanska staden Laredo. En rak, till synes ändlös,
motorväg sträckte sig framför oss och längs vägen passerade vi tusentals
kaktusliknande palmer. Två av dagens specialsträckor gick på denna motorväg och
motorerna fick verkligen visa vad de gick för. Farter över
Laredo. Själva mållinjen hade flyttats fick vi reda på i sista sekunden, men
ingen verkade veta var den nya målgången skulle ske. Jobbigt läge, tyckte vi
journalister, som inte fick veta mer än någon annan. På något sätt hamnade vi
mitt i tävlingsbilarnas led och kom fram till målet efter de fem första
bilarna. Bråttom, bråttom, ut ur bilen, kuta till målet och upp med kameran
precis i tid för att få en bild av vinnarna som satt uppflugna på biltaket med
en champagneflaska i famnen.
Vinnare blev alltså Pierre de Thoisy som för
sjunde gången lyckats klättra upp på förstaplatsen efter att Doug Mockett
slarvat bort kopplingen. Trots att de blev snuvade på förstaplatsen skuttade
också Mockett och Angelica glatt upp på taket för att ta emot ett fint
andrapris under publikens applåder och busvisslingar. Därefter följde en nöjd
men uttröttad skara deltagare som ställde upp sina bilar på gatan för att njuta
av sin sista dag som stjärnor. Sverigegänget med Mats Hammarlund och Eva i
täten firade med ölduschar och mycket autografskrivande trots att två av Mats
bilar kraschat, men alla tre stallets bilar kom i alla fall i mål.
trerätters middag tog evenemangschefen till orda och det blev prisutdelning
följt av tacktal och applåder. Alla var där för att ta emot sina välförtjänta
pokaler utom föraren Kevin som vann "Exhibition class" i en Subaru Impreza, han
hade redan gett upp hoppet om en förstaplats och satt sig i bilen för att köra
hem till Los Angeles. Tur att hans andreförare Mark fanns där för att ta emot
hans pris ensam på förstaplatsen.
som vann klassen Historica C i en snabb Corvette från '66. Mindre bra gick det
för mexikanaren Joe Ramirez, den legendariske Formel 1-mekanikern som bland
andra mekat åt Ayrton Senna, som
tydligen hade fuskat till sig en vinnarplats i sin klass och blev därför helt
riktigt diskad.
Mer om äventyret i
kan du läsa i ett kommande nummer av tidningen.
Nu är det hög tid för mig att tvätta bort skiten under
naglarna, vila upp hjärnan och återgå till en normalare vardag där det ingår tre
mål mat om dagen och kanske åtta timmars vilopass. Nämnde jag att det blir
bröllop på lördag. Nä, inte mitt eget, men som gäst kanske man kan hitta en
frän mexare…
Saludos amigos!
31 oktober klockan 04:25 2007
Dagen inleddes med att Los Vikingos ena däck sa upp sig på första
specialsträckan, men trots det körde dom ändå hårt, enligt rykten.
Efter alla incidenter verkar förarna ha lugnat ner sig eller helt
enkelt fått in flytet. Vi lämnade Morelia i morse och det blev en sista
chans att trycka på gasen i Mil Cumbres. Där hade solen precis gått upp
och bara enstaka soltstrålar smög sig in på vägen igenom de täta
träden. Landskapet ändrades fort när vi kom ut ur skogen och torra,
kaktusbeväxta kullar tog över. Dagen gick och allt puttrade på i vanlig
ordning - vilket kan tyckas händelselöst men är ack så lagomt
händelserikt för alla inblandade. Efter den tredje etappen stannade
pressbilen jag åker i vid kontrollanterna som stod samlade vid
vägkanten. De bjöds på öl och där stod vi i solen och snackade som om
tiden inte existerade. Nog av detta, tyckte jag efter en stund och
började dra i vår chaufför för att åtminstone komma fram innan alla
bilar retirerat från målplatsen i Aguascalientes. Fram kom vi men inte
många bilar stod kvar. Ã-len var slut, reggeatonbeatet började avta och
mörkret sänkte sig över oss.
La Bufa är den mest fashinerande
sträckan i hela Carreran, den sträcker sig genom smala bergspassager
och slingrar sig nedför dalar. Till skillnad från Mil Cumbres består
sträckan av långa kurvor och raksträckor och här är det möjligt att
sträcka på benet med foten på gaspedalen. Det är morgondagens uppgift;
att låta bil och människa bli ett i den fantastisk miljön på La Bufa.
30 oktober 2007 klockan 07:10
Den fjärde dagen påbörjades i Querétaro och karavanen gav sig iväg mot
Morelia och de tusen kullarna - Mil Cumbres. Vid den första sträckan
strax utanför Querétaro var vindarna isande kalla och de var bara snön
och pingvinerna som saknades för att fullborda Antarktis-känslan.
Kaktusarna däremot såg obrydda ut och det var bara kossorna på andra
sidan vägen som vred på nacken när det mullrande motorljudet nådde dem.
När vi närmade oss Mil Cumbres kikade solen fram som ett
hånfullt leende för vad som väntade. Höga toppar omringar de djupa
dalarna som tycks vara bottenlösa och någonstans i mitten klättrar en
dålig asfaltsväg. Där gäller det att hålla tungan rätt i mun och
händerna hårt om ratten för att inte segla öven en räckeslös kant. En
del av sträckan blockerades halvt av nedfallna träd, döda kossor och
annat skräp och därför skippdes denna del.
Resultatet efter
sträckorna nedför Mil Cumbres var otroligt, för första gången på sju år
skedde inte en enda krasch längst denna väg.
Bästa tiden idag
fick fransmannen Pierre de Thoisy som ligger bra till i tävlingen och
han kör för att vinna. Mockett blev tvåa idag och det är mellan honom
och Thoisy som den stora kampen om äran kommer att stå. Los Vikingos
gjorde riktigt bra ifrån sig idag och kom på femte plats. Shanahan
körde till sig en niondeplats och Stugemo som fick bilen färdig efter
en lång natts mekande hade bara fjortonde bästa tid.
I morgon
följer vi kartan tills vi hamnar i Aguascalientes och kanske kommer
förarna slappna av nu när vi kommit halvvägs, men är det inte när
spänningen släpper som tröttheten tränger sig på och focuset försvinner?
29 oktober klockan 03:21
Det är svårt att föreställa sig att man befinner sig i Mexico City när
det bara är några skabbiga hus och telefonledningar som kantar vägen.
Som många mexikanska städer befinner sig huvudstaden i en dal, men den
är så stor att de inte märks. Klockan åtta på morgonen stängde
poliserna av motorvägen pereférico och det blev totalt stopp i
trafiken. Uppflugen på bron som gick över vägen beskådade jag
tillsammans med ett hundratal åskådare hur carrerabilarna försvann lika
fort som dom kom. Att dömma av bakgrunden kunde detta lika gärna ha
varit USA med alla gigantiska reklamskyltar och varuhus längst vägen,
men det räckte med att vrida på huvudet för att förstå att läget var
annorlunda.
Samma dag körde bilarna på en racebana utanför
Querétaro. Först kom vanligt kom Dough Mockett och hans vackra,
mexikanska kartläsare Angelica Fuentes eftersom de hade gårdagens bästa
tid. Dom körde alla sju varv var och det gick bra för alla utom för
Luis Unikel som halkade runt ett halvt varv i ena kurvan i sin
trefärgade Ford.
Det skedde ännu en olycka på en av
transportsträckorna idag. En lastbil körde in i sidan på Lars Stugemos
Studebaker och bilen blev rejält bucklad. Hade det varit en vanlig bil
hade varken han eller bilen klarat sig så bra som de gjorde. "Det
första jag märkte var att de kom glassplitter mot mig" sa Stugemo som
blev totalt överraskad. Mats Hammarlund som varit med och tävlat flera
gången byggde denna Studebaker och nu står bilen i hans verkstad i San
Miguel, som bara ligger några mil härifrån Querétaro där vi nu befinner
oss.
I morgon kör vi på Mil Cumbres, tusen kullar, och det är
sträckan där de flesta och farligaste olyckorna brukar ske. Stup kantar
den slingriga bergsvägen och bara träden kan hindra en avkörd bil från
att nå plan mark.
28 oktober 2007 klockan 06:40
"Det blir många omkörningar i morgon", konstaterade Ralf med en suck
efter första dagens specialsträckor. Idag gasade han och Anna om många
tävlingsbilar och fick totalt 15e bästa tid. Som i alla race vill alla
vinna och många kör över förmåga för att sen ångra sig bittert.
Någonstans mellan två av cirkus 80 fartgupp vi idag passerade tappade
en Corvette fäste under sulorna och for ut i höga gräset och fattade
eld. Föraren och kartläsaren klarade sig med lätta bränskador, men
bilen var oigenkänlig. Den pinsammaste kraschen idag skedde på en
transportsträcka då en av Carrerans Studebakers körde på en tävlande
Facil Vega. Studebakern var på väg att göra en dumdristig omkörning i
en blind ytterkurva och nu sitter han i finkan och betänker sin synd.
Anledningen till fängelsebesöket är att två civila bilar också blev
skadade.
Morgondagen bjuder på en fet specialsträcka i
självaste Mexiko City. Motorvägen som går runt världens största stad
ska då stängas av för att ett gäng galna bilister ska få trycka plattan
i mattan. Vad jag funderar på är inte hur de kommer gå på självaste
Perifèrico, som vägen heter, utan vad alla tusentals stackare som inte
kan använda vägen kommer att ta sig till.
27 oktober klockan 03:15
Kvalificeringen startade bra för våra svenska team, Los Vikingos fick
tionde bästa tiden och dessutom bästa tiden i klassen, Historica C.
Lars Stugemo är pilot i det andra svenska teamet och kör en Studebaker
i kategorin Turismo Mayor, han fick fjärde bästa tiden.
Idag
gick äntligen starskottet för tävlingen, 91 av 94 bilar korsade
startlinjen. Då hade en Ford redan blåst sin motor och teamet hittade
dagen före starten en ny som dom hann montera i tid. Dagens resultat
blev tyvärr ingen höjdare för svenskarna, Los Vikingos körde inte alla
specialsträckor och Lars Stugemo tvingades byta växellåda redan efter
första sträckan. Senare fick de ytterligare problem då de sladdade av
vägen på grund av problem med bakaxeln. Utöver dessa skedde två
krascher där det ännu är oklart om de kan fortsätta tävlingen.
Dagens
mål var staden Tehuacan som ligger ett par timmar söder om Mexiko City.
Alla blev gladerligen välkomnade med reggeatonmusik, leende
reklamflickor, öl och svår trängsel på gatorna.
26 oktober klockan 01:30
Idag var det kvalificering till morgondagen. Majoriteten av de tävlande
var med, bland annat Ralf och Anna - eller Los Vikingos som de kallar
sig. Bill Shanahan och kartläsaren Murray körde också kvalificeringen.
Deras svenska mekaniker Sven-Erik Björken som har är med på Carreran
för åttonde gången sa igår att han var uttråkad, bilen är redan i
toppskick, om inte ännu bättre än förra året då dom bland annat bytt
förgasare och dämpare. Medan han väntar på att få något att göra
avslöjar han att det inte längre är själva racet som är det roliga
längre, utan omgivningen med den mexikanska naturen och framför allt
att möta alla ansikten han återser varje år.
Mycket har utvecklats,
motorvägarna är inte lika dåliga som förut och allt blir bättre och
bättre organiserat för varje år, säger Björken. Första gången han var
på Carreran mekade han PV åt dom första svenskarna som deltog i
tävlingen 1996. Förra året var han mekaniker åt Ralf i samma Falcon.
Vid starten i Tuxtla mekade han 42 timmar för att få klart bilen precis
till starten. Bill Shanahan kör en Corvette och efter 15 år i Carreran
vet han med erfarenhet hur man förbereder sig som bäst inför racet.
Inte konstigt att Björken står syslolös.
25 oktober klockan 01:36
Förra
året skedde en olycka då en schweizare och hans 19-åriga, mexikanske
kartläsare störtade utför specialsträckan på Mil Cumbres i en E-Type och
den unge karläsaren skadades allvarligt. Allt detta på grund av att
säkerhetsburen inte var tillräckligt tålig, men den hade trots allt
gått genom inspektionen. Därför är säkertskontrollen idag ännu hårdare.
Bland annat måste alla säkerhetsburar vara korsade i taket - det var
inte buren i alla bilar och hittills har två av dom blivit tvingade att
svetsa dit ett kryss.
Jobbet gjordes dåligt och det blev många brännhål
i sätena. Ralfs Falcon var en av bilarna som inte hade något kryss i
taket, men bilen lyckades ändå gå igenom inspektionen utan åtgärder. En
upprörd karläsare stod brevid när Ralf och inspektionsmannen
diskuterade och ett litet leende bröt ut när dom till slut fick
klartecken.
24 oktober klockan 20:17 24 oktober
har äntligen berett väg för solen och förhoppningsvis stannar värmen
kvar till ikväll när cocktailpartyt ska hållas nere vid poolen. Just nu
är Anna och Ralf vid tec-inspektionen som är i full gång, vi håller
såklart tummarna för att bilen går igenom och får sitt OK-klistermärke
i rutan. Jag ska dit nu och kolla hur det går för dem... Glöm nu inte
att kika på bilderna jag har lagt upp!
23 oktober klockan 21:48 23 oktober
gårdagen förflyttade sig karavanen ner till Oaxaca. På hotellinfarten
radades tävlingsbilarna upp liksom de nyfikna mexarna, svärmandes
omkring bilarna med kamera i högsta hugg. I år är Anna kartläsare för
Ralf som nu hämtar deras Ford Falcon här i stan. Antalet tjejer tyckts
minska då männen ökat i antal, men desto mer sticker damerna ut med
sina handväskor och fladdrande, långa hår. Än är gubbarna hyffsat
avslappnade, en känsla vilken dom säkerligen kommer att bättra på
ikväll med den lokala spriten Mezcal. Mitt bland stadens färgglada
gator, med kameran runt halsen känner jag mig som en liten guldgruva
för dessa mexikaner, så jag håller hårt i kameran.
22 oktober klockan 05:15
La
Carrera Panamericana - det mexikanska kryddracet har nu börjat gräva
startgrop. En konvoj med drygt 20 ekipage samlades idag i San Miguel de
Allende för att visa upp sina skrytbyggen här på torget. Hittills finns
åtta tjejer med oss på vägen ner till starten i Oaxaca som går av
stapeln på fredag. Många här känner igen Anna Sörensson från förra
årets Carrera då hon också var kartläsare, då i en SAAB 2-takt som
fullföljde racet trots mångas tvivel. Med en Michelada vid sidan på
Mamma Mia avslutar jag min inledande rapport.
