Bild
Nästa artikelLånglopp i svettigt tempo
Publicerad 6 februari 2008
Automobil ute på fältet
Vi vart inbjudna till ett långlopp i gokart i Club Alfa Romeos regi. Det var en tuff tävling där hornen växte i pannan och känslorna svallade. Kunde vi försvara Automobils färger?
Club Alfa Romeo bjöd in Automobilredaktionen till ett långlopp i sin gokartserie. Fyra körsugna hade plats i sin almanacka: Anders Adolfsson, Jonas Sahlsröm, Ã-yvind Lund och hans tolvårige och gokarttävlande son Carl.
En solig söndag i januari körde vi ut till gokartpalatset i Älvsjö. Spänningen ökade för varje steg vi närmade oss byggnaden och när vi kom in i inomhuslokalen var det nästan olidligt. Här skulle köras och det kvickt.
Starten av loppet drog dock ut på tiden och när vi en timme försenade äntligen kunde starta var vi nästan överladdade. En kort uppvärmning för att alla skulle lära känna banan. Sedan var det dags för start.
Eftersom banan var helt okänd för oss lyckades vi inte sätta någon bra tid, en tionde startplats av tolv möjliga var inget att skryta med. Adolfsson, som dessutom inte hunnit köra sina testvarv, fick ta första körpasset.
Ett bra val, efter fem minuter hade han kört upp sig till en sjundeplacering och det såg bra ut inför fortsättningen av loppet.
När vi insåg att vi inte skulle ha en chans på segern lade vi om taktiken inför det hundra minuter långa loppet. Körpassen blev sju minuter långa. Inte direkt en bra taktik ur tävlingshänseende, men vi fick en bra rotation på körningen och alla fick köra lagom länge innan man kroknade av trötthet.
Ett plus i sammanhanget var att vi hade något att skylla på när det inte gick så bra.
Första körpasset går bra. Det kalla betonggolvet i gokarthallen är fortfarande halkigt och karten understyr svårt i hårnålskurvan. Det finns två vägval i ena änden av banan, en kortare och knixigare samt en längre och rakare kurva. De flesta kör det rakare ytterspåret men är det trängsel kan man kan vinna placeringar på att välja innerspåret istället.
Efter ca 100 varv ligger vi på en sjundeplacering men tack vare en säker och stabil körning tar vi oss sakta men säkert upp i fältet för att börja tampas om sjätte plats.
Det är då det händer. Jag ligger bakom två kartar in i den långa 180-gradaren efter rakan. De bufflar med varandra och jag ser min chans att smita emellan dem och gummisargen. Full gas! Det lilla utrymmet blir dock allt trängre och jag inser att det inte kommer att gå. Tvärbroms. Karten bakom har dock inte sett min manöver utan puttar mig rakt emot
kartarna framför och när dammet lagt sig sitter min kart högst upp i en hög av fyra kartar. Den ligger bokstavligen i knät på en av förarna, som grimascherande försöker lyfta av karten från sitt ben. Vi fyra sitter benhårt fast och medan de andra passerar oss sjunker vi snabbt i resultatlistan. När jag kommer in för förarbyte kommer vi överens om att byta taktik och satsa på säker körning. De andra får stå för misstagen istället.
Genom prickfri körning börjar vi åter klättra i resultatlistan och vi kan återigen börja fajtas om sjättplatsen. Tolvårige Carl, vars låga matchvikt om endast 38 kg gör ekipaget lätt och smidigt, får dock erfara nackdelen med sin myggvikt. Carl, som är mitt i sitt körpass, prejas av rakt in i depån och vi får ta ett snabbt och oförberett förarbyte. Vi tappar därmed ett par varv och kampen om sjätteplatsen får skjutas upp igen.
Ursinniga över den fula prejningen överger vi den säkra och snygga körstilen och börjar jaga placeringar utan att sky några medel. Stärkta av hornen i pannan går det utmärkt att köra upp sig till att hota sjätteplatsen. Det är då det händer - igen. I ingången till den långa högern ligger jag jämsides med en annan kart och vi båda vägrar ge sig. En bredsida in i min bakvagn får mig på bredsladd och det slutar inte bättre än att jag fastnar med fronten in i gummisargen. Där sitter jag stenhårt fast längst bort på banan, långt ifrån hjälpande händer. Nu tappar vi många varv och när jag äntligen är loss har vi halkat ner till en åttondeplats. Skrikande av besvikelse kör vi som furier och när loppet är slut efter 100 minuters körning är vi bara tre sekunder från att återta vår sjundeplats.
Vilket nesligt slut på loppet!
Det var mitt första långlopp i gokart och det fanns många erfarenheter att dra av detta. Säker och snygg körning är ett framgångsrecept och det gäller att bilen ska vara stilla så lite som möjligt. Med detta i facit borde vi ha kört betydligt längre körpass än våra sju till nio minuter, men tanken med det var att ha så kul som möjligt. Och - trots resultatet - hade vi verkligen kanonkul.
En solig söndag i januari körde vi ut till gokartpalatset i Älvsjö. Spänningen ökade för varje steg vi närmade oss byggnaden och när vi kom in i inomhuslokalen var det nästan olidligt. Här skulle köras och det kvickt.
Starten av loppet drog dock ut på tiden och när vi en timme försenade äntligen kunde starta var vi nästan överladdade. En kort uppvärmning för att alla skulle lära känna banan. Sedan var det dags för start.
Eftersom banan var helt okänd för oss lyckades vi inte sätta någon bra tid, en tionde startplats av tolv möjliga var inget att skryta med. Adolfsson, som dessutom inte hunnit köra sina testvarv, fick ta första körpasset.
Ett bra val, efter fem minuter hade han kört upp sig till en sjundeplacering och det såg bra ut inför fortsättningen av loppet.
När vi insåg att vi inte skulle ha en chans på segern lade vi om taktiken inför det hundra minuter långa loppet. Körpassen blev sju minuter långa. Inte direkt en bra taktik ur tävlingshänseende, men vi fick en bra rotation på körningen och alla fick köra lagom länge innan man kroknade av trötthet.
Ett plus i sammanhanget var att vi hade något att skylla på när det inte gick så bra.
Första körpasset går bra. Det kalla betonggolvet i gokarthallen är fortfarande halkigt och karten understyr svårt i hårnålskurvan. Det finns två vägval i ena änden av banan, en kortare och knixigare samt en längre och rakare kurva. De flesta kör det rakare ytterspåret men är det trängsel kan man kan vinna placeringar på att välja innerspåret istället.
Efter ca 100 varv ligger vi på en sjundeplacering men tack vare en säker och stabil körning tar vi oss sakta men säkert upp i fältet för att börja tampas om sjätte plats.
Det är då det händer. Jag ligger bakom två kartar in i den långa 180-gradaren efter rakan. De bufflar med varandra och jag ser min chans att smita emellan dem och gummisargen. Full gas! Det lilla utrymmet blir dock allt trängre och jag inser att det inte kommer att gå. Tvärbroms. Karten bakom har dock inte sett min manöver utan puttar mig rakt emot
kartarna framför och när dammet lagt sig sitter min kart högst upp i en hög av fyra kartar. Den ligger bokstavligen i knät på en av förarna, som grimascherande försöker lyfta av karten från sitt ben. Vi fyra sitter benhårt fast och medan de andra passerar oss sjunker vi snabbt i resultatlistan. När jag kommer in för förarbyte kommer vi överens om att byta taktik och satsa på säker körning. De andra får stå för misstagen istället.
Genom prickfri körning börjar vi åter klättra i resultatlistan och vi kan återigen börja fajtas om sjättplatsen. Tolvårige Carl, vars låga matchvikt om endast 38 kg gör ekipaget lätt och smidigt, får dock erfara nackdelen med sin myggvikt. Carl, som är mitt i sitt körpass, prejas av rakt in i depån och vi får ta ett snabbt och oförberett förarbyte. Vi tappar därmed ett par varv och kampen om sjätteplatsen får skjutas upp igen.
Ursinniga över den fula prejningen överger vi den säkra och snygga körstilen och börjar jaga placeringar utan att sky några medel. Stärkta av hornen i pannan går det utmärkt att köra upp sig till att hota sjätteplatsen. Det är då det händer - igen. I ingången till den långa högern ligger jag jämsides med en annan kart och vi båda vägrar ge sig. En bredsida in i min bakvagn får mig på bredsladd och det slutar inte bättre än att jag fastnar med fronten in i gummisargen. Där sitter jag stenhårt fast längst bort på banan, långt ifrån hjälpande händer. Nu tappar vi många varv och när jag äntligen är loss har vi halkat ner till en åttondeplats. Skrikande av besvikelse kör vi som furier och när loppet är slut efter 100 minuters körning är vi bara tre sekunder från att återta vår sjundeplats.
Vilket nesligt slut på loppet!
Det var mitt första långlopp i gokart och det fanns många erfarenheter att dra av detta. Säker och snygg körning är ett framgångsrecept och det gäller att bilen ska vara stilla så lite som möjligt. Med detta i facit borde vi ha kört betydligt längre körpass än våra sju till nio minuter, men tanken med det var att ha så kul som möjligt. Och - trots resultatet - hade vi verkligen kanonkul.
