Kärleksfull quick fix

Smurfen, vår kära 968, har agerat tapper följeslagare i samband med redaktionens äventyr ett bra tag nu. Vi har varit ute på massor av ban- och slalomträffar och den inte alldeles diskreta signalblå vagnen väcker alltid lika stort intresse. Det märks på alla frågor som överöser oss att läsarna gillar Smurfen, engagerar sig, och hänger med bra. Ibland till och med bättre än vad vi själva gör, och det gläder oss.
 

Det är bortåt

två och ett halvt år sedan Projekt 968 sladdade in i redaktionens medvetande.
Efter lite pubertal tjurskallighet och olydnad börjar Smurfen nu träda in i yngre medelåldern. Jag undrar om inte hon nu börjar hitta sig själv och känna sig riktigt väl till mods hos oss.
Under förra säsongen och hittills i år har bortåt 1 500 mil asfalt passerat och inte ett kolvslag har hon missat.

Efter vintervilan kunde

vi dock konstatera att det var något fishy med Smurfens beteende. Detta var inte alls den kvickfotade fräulein som vi förförts av under förra säsongen utan mer en kobent surkålstyp som motsträvigt vinglade fram på vägen. En okulärbesiktning av framvagnen gav helt klart vid handen att något inte stod riktigt rätt till. Man såg för blotta ögat att vinklarna vacklade. Dessutom var inte ratten riktigt centrerad.

Det visade sig

snart att felet inte var av någon allvarlig natur. Det var så enkelt att skruvförbandet som klämmer ihop fjäderbenet med spindeln på höger fram hade släppt lite så att cambervinkeln hade farit iväg till några grader positiv istället för de mer hälsosamma -3 grader vi vant oss vid.
När cambervinkeln ändras blir även toe-vinkeln fel, vilket gjorde att hjulet inte bara intagit en sjuk lutning utan även att Smurfen pekade påtagligt inåt med tårna. Inte helt optimalt, varken för däckkontot eller för väghållningen. Här krävdes snabba åtgärder eftersom ett set nya Michelin var på ingång. Vi ville ju inte montera nya däck när hjulen pekade åt alla håll.

Vi langade snabbt

fram hobbyverktygen, bad testingenjör Jarlmark med millimeterprecisionen att titta åt ett annat håll och skred till verket.
En ruta, helt i våg, mättes upp på gatan med ett långpass för att få en referens. Vi placerade Smurfen i rutan och med en vinkelmätare mätte vi cambervinkeln (hjulets lutning) och justerade till 3 grader på varje sida. Därefter kontroll av toe-vinkeln. I brist på superkalibrerade lasermojänger använde vi oss av verklig high-tech från Masonite och Biltema.

Ett par långa

masoniteremsor som är sågade helt parallella placerade på några lagom höga plastdunkar och en tumstock är en alldeles utmärkt metod för att mäta toe. Man ser till att remsorna ligger an mot fälgen och så mäter man på två punkter och får fram förhållandet i millimeter. Därefter kan man ju om man vill räkna fram vinkeln.
Vi justerade camber till -3 grader, lagom för lite attack på banan. Toe satte vi till 0. Helt parallella framhjul.

Efter den behandlingen

och nya Michelin Pilot Sport Cup gick Smurfen som en dröm. Vi var tillbaka på banan igen!
Och banan, det blev Lazzats konbana. I årets första framträdande gjorde vi bra ifrån oss. Trots en rostig gammal gubbe som chaufför knep Smurfen en tredjeplats bland alla kombattanter. Framför oss i resultatlistan endast ett par slalomspecialister, Peeter Pahv i en liten lätt potent Seven och Mats Ã-hrnberg i sin riktigt rappa BMW 02. En 02 med en set-up som är gjord just för att regera bland konerna.

Härom veckan tog

vi oss en svängom på Sviestad. Linköpings motorsällskap ordnar en riktigt trivsam form av provapå-banåka. Man bjuder in till några timmars kravlös åkning ett antal kvällar under sommarhalvåret. (Håll utkik efter datumen på  HYPERLINK "http://www.rejsa.nu" www.rejsa.nu .) Smurfen kändes riktigt bra, men det började märkas att bromsarna varit med en stund. Vibrationer från de främre skivorna och lite matt bromsverkan var ett påtagligt faktum. Vi hade märkt av tendenserna redan under Svenskt SportvagnsMeeting på Knutstorp.

Nya belägg och

skivor beställdes hos Pean Sweden. Vi rådgjorde med Per Stacke på Pean och beslöt oss för att prova ett relativt nytt belägg som marknadsförs under namnet Trickstuff. Enligt Per har dessa tysktillverkade belägg fått mycket goda vitsord i Porschekretsar.
Trickstuffs bromspads finns i två utföranden. En variant tänkt för gata och banträffar och ett lite tuffare utförande med ännu bättre temperaturtålighet. Nackdelen kan vara att rejsigare belägg generellt gnisslar lite. Det återstår att se om det gäller för Trickstuffbeläggen.

Hittills har vi

hunnit med något hundratal mil gatåka med beläggen så det är ännu lite tidigt att recensera. Första intrycket av de nya bromsarna på gatan är i alla fall riktigt bra. Härligt bett och lätt att modulera bromskraften. Före nästa stint på bana ska även bromsvätskan bytas.
Alla Smurfens arbetsuppgifter är inte strikt aktivt bilåkarelaterade. Med sina typiska Automobil-loggor blir det även ett och annat uppdrag som ren reklampelare i samband med tävlingar och utställningar. Det kan nog vara skönt för en 13 år gammal bil att då och då få vila sig lite i depån och låta besökarna sola sig i glansen från den Smurfblå lacken.

Smurfens senaste uppdrag

var att frakta team och utrustning till Anderstorp i samband med att Projekt Roadsport-Miatan med Per Hammarsjö bakom ratten tog sig an Scandinavian Raceway under Anderstorp Race Festival. Praktiskt med en sportvagn som samtidigt är en kombibil (nåja halvkombi i alla fall).
Men vilan blev inte lång. Redan dagen efter Automobil Classic Cars vid Rosersbergs Slott vankades det hårdkörning i Lazzat's RS-Challenge. När du läser detta vet vi vilka storverk Smurfen uträttade i konbanan denna gången.