Snabbast

968 går i ide...
Jonas Sahlström upptäcker
R-däckens begränsningar som vinterdäck och summerar säsongen för vår projektbil.

När temperaturen kryper förbi nollan i mitten av november är det dags att ställa in vår projektbil för vintern. Det har blivit alltför spännande att köra på R-däck. Efter att bilen har stått ute i minusgrader över natten testar jag slitbanans hårdhet med nageln - gummit är lika stumt som ordinärt ekträ. Undra på att bilen är så lättsladdad.
I mars genomförde vi A-testmätningar på vårt nyförvärv för att dokumentera hur en ledsen 968 CS på torra originaldäck uppförde sig i konbanorna. Tyvärr hann vi inte med någon mätning på Gotland Ring med de gamla däcken, R-däcken hade redan monterats när Porsche rundade banan för första gången.
Vi var sugna på att kunna jämföra­ mätdata i början och i slutet av säsongen. Hur mycket bättre hade bilen blivit? Strax innan höstkylan satte in på allvar hann vi med en A-testmätning av bilen. Resultatet kan studeras på nästa sida.
Men det handlar inte bara om siffror, det är också dags att summera själva upplevelsen av bilen.

Jag var ganska förskräckt

över hur dåligt skick bilen var i när den först kom i vår vård. Det skramlade överallt och bilen var stötig och orolig på vägen. Ungefär som nu alltså.
Men nu är det mesta självvalt. Stötigheten beror på att både dämpare och fjädrar är stenhårda, cirka fyra gånger hårdare än i en sportig gatbil som Porsche Cayman.
Att bilen fortfarande är orolig vid körning på vanlig väg beror inte längre på att dämparnas glapp tillät vida variationer på hjulvinklarna. Nu är det istället de tuffa cambervinklarna och framhjulens toe-out som ger bilen kompetens i kurvorna men orolighet på motorvägsrakorna.
Det allmänna skramlet i bilen är dock bara delvis självvalt. Kullederna i dämparna väsnas, och vår lättning har minskat andelen ljuddämpande material i bilen. Men det flesta oljuden i bilen är resultatet av dåligt åtdragna skruvar. Oavsett hur många gånger jag drar åt skruvarna sitter de löst nästa gång jag kontrollerar. Det verkar som om vi antingen får montera ner bilen i atomer och dra åt samtliga muttrar med LocTite eller lära oss leva med skramlet.
Bilen är inte ens tyst när den står still. CarGuard-larmet har fått fnatt och falsklarmar om det är fuktig väderlek. Larminstallatören Angeva har fått bakläxa och monterat en ny glaskrossensor. Hoppas det hjälper.Skalstolarna och den djupa ratten gör att körställningen är utomordentlig. Åtminstone när man väl är på plats. Att ta sig i och ur bilen är krångligt och det är obekvämt att sätta sig fel på de vassa stolskanterna.
Dessa problem kommer vi att slippa under den kalla årstiden, då bilen får vila lugnt i ett garage. Hoppas att känslan av befrielse har återgått till längtan när bilen ska tas ut igen framåt mars-april nästa år.  *