Tid hos Doktor Plåt

Smekmånaden med vår projekt-Mercedes gav huvudena fulla av intryck och
projektjournalen klottrades ned med göra-listor, kom-i-hågnoteringar
och drömscenarier.

En dag såg vi en annan 190E 2,3-16 på en parkering,
passande nog i den alternativa färg som tillhandahölls:
röksilvermetallic.
Tidstypiskt nog hade den begåvats med "coupéhuv" och
var alltså ordentligt annorlunda i nyllet.I förra numret skaffade vi alla de plåtdetaljer som behövs för att göra vår fräsiga Mercedes optiskt klanderfri - trodde vi. Vi skulle bara behöva åka ut till Automobils (och vår systertidning Klassikers också för den delen, de brukar komma med allehanda junk) hovplåtslagare Bengt Blad i Klappet utanför Uppsala. Om honom skrev vi i nummer 6.05, nu var det skarpt läge.

Innerskärmar och skärmkanter skulle bytas, den nesliga rostskadan på motorhuven trollas bort av Bengts skickliga ögon och händer.
Så man åker till Bengt som ivrigt (utan att ens ta av sig kavajen) kastar sig ned på marken och börjar syna den arbetsuppgift som väntar.
- Dragkroken måste bort, den är så snyggt inpassad runt det bakre kjolstycket att det vore helgerån att såga upp plasten för att få bort stötfångaren, rapporterar Bengt från marknivå.

Självklart. Jag kopplar loss dragkrokens el, Bengt går på bult- och mutterinstallationen och snart har vi stötfångare och bakre plastkit loss hur flott som helst. Välkonstruerat! Men det ryker några 20 år gamla clips i förbifarten, något som jag senare försäkrar mig om att Uppsalas lokale Mercedeshandlare tillhandahåller över disk. Jag anar många besök där, men nog är det bra med resrvdelshållning i minsta detalj på en så gammal bil.
En annan femma visar sig sidostyckena i plast vara. Lätta att få loss och på höger sida - inga problem. På vänster sida - problem. Rost. Mycket rost.
- Det är ett fenomen man kan fundera över, varför svenskkörda bilar alltid rostar mer på vänster sida  än på höger. Det är nog mittsträngarna på vintern, filosoferar Bengt som ju sett en och annan vänster skärmkant passera verkstaden.


Den här delen är en av få som inte finns separat, man måste skaffa hela sidostycket bak. Det verkar onödigt så Bengt gör som han är van, tillverkar själv. Att följa en sådan process, från inspektion av skada till ny plåt på plats, är att se kunnigt hantverkande i sin prydno. Man blir avundsjuk.
Bengt måttar på en uttjänt pizzakartong upp det plåtparti som ska skapas, går in med mallen i verkstaden, tar ut ett plåtlakan och sätter i gång.

En väl nött plåthammare, ett skarpt ögonmått, en linjal, en rits, en plåtsax, en bockningsmaskin, ett engelskt hjul, en krymp- och sträckmaskin, en prilla
Generalsnus och någonting som kallas en sickmaskin senare har Bengt på förbluffande kort tid fått fram en plåt som omöjligt kan skiljas från en originaldel.
- Sicken ger plåtstyckets vikta nederkant samma böjning som sidostycket. Och nu har vi fått en plåt med dubbelkurvatur, konstaterar Bengt när han visar upp resultatet.
Jo, plåten är exakt välvd både i längs- och breddled.
Nu skulle bilen kunna rullas in i plåtverkstaden och skärandet och svetsandet sätta i gång.
Det är bara ett problem. Bilen startar inte.
Helt tji att vrida runt startnyckeln.

Vår Projekt-Mercedes står med rattlåset i och ser dum ut. Jag akutåker till Stockholm, hämtar vår reservnyckel för att prova den. Jag behöver inte säga mer.
Närbelägna skrotar har inga tändningslås och ännu färre nycklar. Bara att ringa Hedins i Uppsala igen.
- Det är väl klart att vi har tändningslås. Kom hit bara.
Sju hundra kronor och en halvtimme senare är vi på rull igen, nu för att försöka få ut det gamla tändningslåset. Jag skaffade en Haynesbok för alla eventualiteters skull och under över alla under, där står exakt hur urlyftning av trilskande tändningslås går till!

Bengt tillverkar raskt en liten klyka av två millimeters svetstråd, sedan börjar fiskafänget inne i den gamla låscylindern för att hitta just de två spärrar som ska klicka till innan låset kan dras ut.
Det säger klick efter ytterligare en halvtimme och nu är arbetdagen slut.
Dag två i vedermödorna börjar med att bilen står uppallad och klar i verkstaden. Bengt har verktygen framme och har måttat upp för plastpanelernas fästen på den nya plåt han ska sätta på bilen.
Först ska den gamla loss.

Kaptrissan viner, karossen skräller och på några minuter har vår 2,3-16 en snygg kattlucka i vänster bakskärm. Noggrant sprutad underreds-PVC tas bort med värmepistol och Morakniv, snart är det dags att börja punkta på den nya plåten med MIG-svetsen.
När det är gjort kommer den pneumatiska plåtsågen fram för att skära bort den överlappning som finns.

Bengt skär exakt efter kanten på urtaget och snart ligger gammal plåt och ny plåt i hyfsad plan mot varandra. Hela tiden far Bengt över partiet med sin plåthammare, känner, synar, korrigerar.
Till slut ska fogen svetsas exakt och slipas ned mot karossen. Det blir effektfulla ljusspel i den lilla verkstaden, kvastarna av gnistor far som besatta i luften och det gäller att inte titta rakt på den intensivblå svetslågan.
Bengt jobbar vant och effektivt, efter någon kvart är det hela på plats, snyggt, klart, absolut jämnt. Nu är det bara resten kvar, i nästa nummer kastar vi oss över det vi hade tänkt göra till detta: innerskärmar och skärmkanter.
Om nu bilen startar.