Bild
Nästa artikelPappas dåliga samvete!
Publicerad 18 september 2008
PLAYGROUND!
Det blev ingen barndom med dunderhonung och godnattsagor för Björn
Karlsson. Istället en med biltidningar och rockmusik. Tack vare pappas
jobbresor ökade samlingen bilar på hyllan.
Så långt tillbaka jag kan minnas har mitt största intresse varit allt
som låter mycket, går fort, drivs av motorer och bilintresset har under
hela tiden varit på en nivå så jag undrar om det verkligen är hälsosamt.
En stor anledning till mitt bilintresse är min far som läste
biltidningar och spelade ZZ Top som godnattsagor istället för Bamse när
jag var liten och det gjorde att jag ville inte vara sagofigur som
Bamse med sin honung utan jag ville så klart vara Lill-Lövis, Alain
Prost, Ayrton Senna med racingbil och turbo som dunderhonung!!
uppväxt var väl som för de flesta grabbar
Lamborghini Countach, Porsche 959, Testarossa och framför allt min
barndomsförälskelse som fortfarande håller i - Ferrari F40! I mina
tankar har jag nog kört 1000 varv runt jorden i en sådan.
Det kvittade hur mycket jag tjatade någon Ferrari eller Porsche fanns
det inte pengar. Men, efter att min far började resa mer och mer i
tjänsten fick han dåligt samvete för all tid han missade hemma.
När jag var 6 år kom han en dag hem från en resa med en silvig Porsche
959, i skala 1:24. Helt plötsligt hade jag min egen Porsche och det var
exakt samma underbara känsla som när jag 14 år senare höll nycklarna
till min första egen inköpta 1:1-Porsche!
det naturligt att Testarossa, Countach och liknande
fyllde på samlingen. Uppåt 10-årsåldern fick jag istället för en
modellbil en underbar engelsk biltidning som heter Classic &
Sportscars som var fylld med gamla skönheter från 50-60-70 tal. Då
startade en fördjupning och vändning av bilintresset - Istället för att
drömma om att köra moderna superbilar insåg jag att inget kan väl vara
häftigare än att göra som Nick Mason mfl. och ta sin Ferrari 250 GTO
genom Europa ena dagen och köra Nürburgring Oldtimer nästa.
Intresset för klassiska GT/racing har hållt i sig och även om jag
tycker en Lamborghini Murcielago är tokigt häftig så får den inte mitt
hjärta att gå upp i maxpuls som en Ferrari GTO, P4, Ford GT40 eller
Porsche 917K. Eftersom min fars resor fortsatte och därmed hans dåliga
samvete så utökades samlingen efter hand med mer klassiska skönheter.
mina favorit modeller på kontoret där de ger mig glädje
varje dag och alla som kommer in på kontoret klämmer och känner,
ställer frågor och flera gånger har jag kommit in på mitt kontor när
det står ett par stycken kollegor som håller en modell och diskuterar!
Sammanfattningsvis så betyder mina modellbilar mycket mer för mig än
bara plåten och plasten de är byggda och far och jag har gått från att
titta när andra ha kul med sportvagnar till att njuta med våra egna
Porschar tillsammans på klubbträffar och banmöten.
BJÃ-RN KARLSSON
som låter mycket, går fort, drivs av motorer och bilintresset har under
hela tiden varit på en nivå så jag undrar om det verkligen är hälsosamt.
En stor anledning till mitt bilintresse är min far som läste
biltidningar och spelade ZZ Top som godnattsagor istället för Bamse när
jag var liten och det gjorde att jag ville inte vara sagofigur som
Bamse med sin honung utan jag ville så klart vara Lill-Lövis, Alain
Prost, Ayrton Senna med racingbil och turbo som dunderhonung!!
Drömbilarna under min
uppväxt var väl som för de flesta grabbarLamborghini Countach, Porsche 959, Testarossa och framför allt min
barndomsförälskelse som fortfarande håller i - Ferrari F40! I mina
tankar har jag nog kört 1000 varv runt jorden i en sådan.
Det kvittade hur mycket jag tjatade någon Ferrari eller Porsche fanns
det inte pengar. Men, efter att min far började resa mer och mer i
tjänsten fick han dåligt samvete för all tid han missade hemma.
När jag var 6 år kom han en dag hem från en resa med en silvig Porsche
959, i skala 1:24. Helt plötsligt hade jag min egen Porsche och det var
exakt samma underbara känsla som när jag 14 år senare höll nycklarna
till min första egen inköpta 1:1-Porsche!
Efter Porschen var
det naturligt att Testarossa, Countach och liknandefyllde på samlingen. Uppåt 10-årsåldern fick jag istället för en
modellbil en underbar engelsk biltidning som heter Classic &
Sportscars som var fylld med gamla skönheter från 50-60-70 tal. Då
startade en fördjupning och vändning av bilintresset - Istället för att
drömma om att köra moderna superbilar insåg jag att inget kan väl vara
häftigare än att göra som Nick Mason mfl. och ta sin Ferrari 250 GTO
genom Europa ena dagen och köra Nürburgring Oldtimer nästa.
Intresset för klassiska GT/racing har hållt i sig och även om jag
tycker en Lamborghini Murcielago är tokigt häftig så får den inte mitt
hjärta att gå upp i maxpuls som en Ferrari GTO, P4, Ford GT40 eller
Porsche 917K. Eftersom min fars resor fortsatte och därmed hans dåliga
samvete så utökades samlingen efter hand med mer klassiska skönheter.
Idag har jag
mina favorit modeller på kontoret där de ger mig glädjevarje dag och alla som kommer in på kontoret klämmer och känner,
ställer frågor och flera gånger har jag kommit in på mitt kontor när
det står ett par stycken kollegor som håller en modell och diskuterar!
Sammanfattningsvis så betyder mina modellbilar mycket mer för mig än
bara plåten och plasten de är byggda och far och jag har gått från att
titta när andra ha kul med sportvagnar till att njuta med våra egna
Porschar tillsammans på klubbträffar och banmöten.
BJÃ-RN KARLSSON
