SAMLING VID PUMPEN!

Det är en sen eftermiddag i mitten av augusti. Tiden är sent 1960-tal, och platsen är en bruksort i Mellansverige.

På en bensinstation i utkanten av centrum har kommersen börjat lugna ner sig efter rushen som inträffar när folk är på väg hem från jobbet. I serviceverkstaden lägger man sista handen vid två bilar som varit inlämnade sedan tidigt på morgonen.

Ägaren till den ena, en gulmetallic Chevrolet Camaro convertible, väntar otåligt på att hans ögonsten skall bli klar. Idag gäller det en enklare översyn med oljebyte och rotering av hjulen mellan fram- och bakaxel.

Egentligen är det fullständigt onödigt, men han är något av en pedant, och införskaffandet av Camaron gjorde ett djupt hål i hans sparade kapital. Därför vill han förvissa sig om att den verkligen blir skött enligt instruktionsboken.

Han tänder ännu en John Silver utan filter

och betraktar intresserat den lilla bilen som står upphissad på garagedomkraften bredvid hans Camaro.

Han hörde mekanikern tidigare berätta för en annan kund att den hette Mini-Marcos, att det egentligen var en vanlig "hundkoja" som försetts med en sportig plastkaross och att ägaren köpt den av en firma som hette Elmhorn-Troberg Racing.

"Undrar om det är han racerföraren Picko Troberg?" tänker Camaroägaren. Han skulle inte ha något emot att få sig en provtur, och påminner sig om att han måste fråga mekanikern vem som äger Marcosen.

På andra sidan om verkstadsporten,

borta vid pumparna, står en tyskregistrerad Volkswagen Karmann-Ghia typ 34, alltså den något snofsigare varianten av den vanliga 1500 Typ 3.

I den sitter en dam från Hamburg i 25-årsåldern med en sovande lintott på cirka fyra år i knät. De har kört långt och skall egentligen till campingplatsen söder om staden men har stannat för att tanka och kolla oljenivån.

Utanför vagnen håller hennes man på att organisera om bagaget med den grundlighet som hans nationalitet kräver. Damen bläddrar förstrött i ett tummat exemplar av Stern.

Hon har varit med om den här proceduren tidigare och vet att den säkerligen kommer att upprepas igen. Kurt har inte kunnat njuta till fullo av deras bilsemester i Norden sedan han blivit besatt av tanken på att allt deras bagage, inklusive ryggåstältet, borde kunna rymmas i det minimala utrymmet där fram, bara han hittar den rätta placeringen.

Funderar gör också den medelålders mannen

med begynnande flint som precis fyllt tanken på sin Chevrolet Corvair med premiumbensin.

Till alldeles nyligen var han fullt och fast övertygad om att han körde världens bästa bil, men vid den senaste släktmiddagen hade hans outhärdlige odåga till svåger förärat honom en bok som hette "Den livsfarliga bilen" och var skriven av en amerikan vid namn Ralph Nader.

"Läs den här Bertil, så får du nog ett och annat att tänka på!" hade svågern sagt med ett försmädligt leende. Hur rätt hade han inte fått!

Sedan han slagit ihop pärmarna hade Corvairägaren varit uppfylld av tankar på minskande andrahandsvärden och felaktiga viktfördelningar. Han som alltid uppskattat Corvairens framkomlighet i snö och is och dess roliga vägegenskaper! Fan ta Eivors lillebror! Och den där Nader hade visst inte ens körkort…

Han väcks ur sina funderingar av ett ilsket tutande. När han hastigt tittar upp i backspegeln är den helt fylld av fronten på en stor, smaragdgrön vagn med något som han identifierar som varande en brittisk registreringsskylt.

De där blanka siffrorna på svart bakgrund

var svåra att ta miste på. På förarplatsen (till höger) sitter en omfångsrik herre i 60-årsåldern med mörkt kortklippt hår, klotrunt huvud och mycket utstående öron.

Av hans ansiktsfärg att döma hade hans humör varit bättre. Det är en tämligen framgångsrik engelsk möbelfabrikör som hade fått den i sitt tycke lysande idén att ta med familjen (inklusive tre tonåringar) på en kombinerad semester- och affärsresa för att studera skandinavisk design.

Tyvärr hade flera orsaker bidragit till att göra atmosfären i kupén på hans dyrkade Jaguar Mk 10 ansträngd. I Stockholm hade han avlagt besök på IKEA-varuhuset, och vad han fått se där hade gjort honom både imponerad och inte så lite oroad.

Den där Kamprad verkade kunna bli ett reellt hot i framtiden om han fick hållas!

Den engelske mannen hade också kraftigt missbedömt sin förmåga att köra i högertrafik, och ett av misstagen han upprepat gång på gång var att köra in på bensinmackarna så att tanklocket hamnade på fel sida om pumpen.

Detta har ofrånkomligen uppmärksammts av den i baksätet placerade avkomman, som i triumferande ton upplyst honom om vilken gång i ordningen det inträffat. Nu stod det till råga på allt ett amerikanskt missfoster till bil i hans väg.

Han suckade tungt och kastade en snabb blick åt vänster där det precis rullat in en liten öppen blålackerad Lotus Elan. Bakom ratten sitter en flicka med mörka solglasögon och en scarf. som matchar vagnens kulör, knuten runt det blonda håret. Hennes handskar går också de i bilens färg.

Det är bruksdisponentens dotter,

och Elanen är belöningen för en några månader tidigare avlagd studentexamen. Lotusen har tillsammans med hennes färska körkort utlöst en ohejdad avundsjuka bland de jämnåriga vänninorna.

Hon har dessutom upptäckt att de till en början så irriterande driftstörningarna (som hennes pappa skrockande försäkrat henne var en del av det brittiska sportbilsarvet) faktiskt kunnat vändas till något positivt då det givit henne anledning att i tid och otid besöka just den här macken och hänge sig åt ogenerat flörtande med den i hennes ögon alldeles oerhört gullige mekanikern.

Än så länge hade han ställt sig kallsinnig till hennes inviter, men hon är säker på att trägen vinner och att han med tiden kommer att finna henne oemotståndlig.

Klockan närmar sig nu stängningsdags.

Garageporten slår igen och Camaron kör därifrån. Marcosägaren har ringt och aviserat en något försenad hämtning. Karmann-Ghian och Jaguaren försvinner mot camping respektive stadshotell.

Den blonda flickan har fått Elanens fördelare rengjord för tredje gången på en vecka (hon har inte lagt märke till en viss irritation hos mekanikern). Corvairägaren har lyckats släppa tankarna på den hemska boken och ser fram emot en välsmakande middag på kalvstek med kokt potatis, gräddsås och pressgurka. Men den som väntar på något gott får som vanligt vänta alldeles för länge…