Range Rover TDV8: Välstånden

För bakom ratten i den enorma och synnerligen fyrhjulsdrivna bilen är vintern ingen värdig motståndare. Allsköns hinder och halka kan kastas i dess väg, men med massiv markfrigång och tusen terrängprogram tuggar den sig genom varje vall.
 

Inte nog med att den tar sig fram överallt, den gör det på ett lättsamt och avspänt sätt. Framförallt gör den saker med förarens ego som inte är socialt rumsrena. 

Trafikens regler sätts ur spel och mottrafikanter förväntas, självklart, lämna företräde i alla lägen. Inte för att bilen används som oförstörbar murbräcka utan för att den anländer med en självsäker pondus som smittar av sig, olyckligt, på föraren. Nu vet jag hur sanddynernas diktatorer torde känna sig. 

Motorhuven breder ut sig som ett matsalsbord i slottsklass framför vindrutan, storleken är helvetisk men döljs i någon mån av formen. Sedan lanseringen för nio år sedan har den tredje generationens Range Rover filats till lite i varje hörn och med varje ägarbyte (först bmw, sedan Ford och nu indiska Tata) har utvecklingen tagit ett skutt framåt. Av den ursprungliga bilen återstår inte mycket mer än den självbärande plattformen, ett avsteg från tidigare generationers aluminiumklädda stålskelett. 


Dieselmotorn är ny för modellåret och kommer från amerikanska Ford. Den är stark som en oxe utan att göra något vidare väsen av sig; tonerna är avlägsna, varma och trygga. För den som hellre vill elda tunnare kolväten finns Jaguars kompressormatade V8 – men den urstarka jättedieseln passar bilens lugna karaktär så väl att jag undrar varför det stressframkallande bensinalternativet finns överhuvudtaget. 

Åkkomforten är grandios. Det finns inte ett uns av sportighet i upplevelsen utan Range Rover flyter ovanför underlaget och doppar knappt tåspetsarna i asfalten. Avspänning belönas, fortkörning gör det inte. Glasytorna är majestätiska och vindrutan står som en ladugårdsvägg mot fartvinden och släpper in atmosfär i auditoriet. Sikten här uppifrån är oöverträffad och fingrarnas lätta grepp runt ratten avslöjar ett läderslag som inte finns i andra bilar: mjukt som spädbarnshud. 

Tillnamnet Autobiography betyder att bilen är fullspäckad med lyxutrustning. Namnet kommer från en tid då Range Rover kunde beställas med i princip vilken utrustning som helst från The Autobiography Service, men i dag handlar det om en topputrustad modell i det gängse programmet och i utrustningen ingår bland annat perforerat helläder, fler träbitar och extra fluffiga mattor. 

Släktskapet med koncernsystern Jaguar gör sig påmint. Mycket känns igen, bland annat mittkonsolens reglage, split screen-skärmen som låter föraren att se navigatorn samtidigt som passageraren glor på dvd, den cylindriska växelväljaren och inte minst den jönsiga lcd-instrumenteringen. Material och utförande andas också Jaguar, men Range Rovers formspråk är stramare, mer återhållet och konservativt. 

Terrängkapacitet finns i mängd. Lågväxel, givetvis, så automatlådan har i princip sexton växlar framåt och två bakåt. I mittkonsolen finns knapprader med mystiska tryck-och-pys-symboler, för val av lämpligaste inställningar för gata, terräng, sand eller snö – på Range Roverspråk heter det CommandShift. 

Off road-ambitionerna går igen i styrningen. Rattvarven är terrängmässigt många och i trånga parkeringsgarage är det inte bara vagnens fysiska storlek som ställer till problem, man får blåsor i händerna också. Dragkapaciteten på 3,5 ton klarar den utan att svettas. 

Jag låter blåsorna läka och tycker en smula synd om mig själv samtidigt som ännu en stockholmskt stressad mottrafikant får ge vika i filbytesbråkandet. Lådan tvekar under bråkdelen av en sekund, en av få skönhetsfläckar i upplevelsen. Möjligen har den fullt upp med att hålla reda på alla diffar, axlar och växlar. 

Egentligen saknar den här bilen konkurrenter. Någon fuldopad tysksuv med uppmärksamhetskomplex är det då rakt inte. Inte heller kan någon amerikan på allvar sticka upp, därtill är de alldeles för grovt tillyxade. Möjligen skulle Toyota Land Cruiser i någon av alla dess varianter kunna utmana men de har ett helt annat tilltal än Range Rover, långt från den brittiska lyxbilens. 

I ensamt majestät flyter den fram i trafiken, höjd över lagar, regler och andra petitesser. Range Rover är någonting unikt. Tack för det!