Bild
Nästa artikelPROV: LOTUS EXIGE S 2008
Publicerad 22 maj 2008
Nyfet!
Lotus fräcka Exige växlar upp med kompressormaskin. Nya aerodynamiska grepp, nya hjul och lite annat smått och gott är kryddor i den tuffa attityden.
Okej, jag erkänner: Provkörningen blev inte speciellt lång. Jag hade bara några timmar på mig innan Exige skulle ryckas ur mina händer (eller snarare innan jag skulle ryckas ur bilen).
Men med engelske journalisten Johnny Tipler som kompanjon fick jag en del värdefulla insikter i nykomlingens hemligheter. Kollegan Tipler har nämligen tillbringat åtskilliga mil bakom ratten på denna spännande kompressormatade raket som klarar 0 - 100 km/h på blott 4,6 sekunder.
Detta får allt anses vara en respektabel notering för en bil med 1,8-litersmaskin, låt vara kompressormatad, men till saken hör förstås den extremt låga vikten: Exige S väger bara 903 kg tom och kvalar därmed in enligt Lotusgrundaren Colin Chapmans devis add lightness; att »tillföra låg vikt« i stället för mer muskler var Chapmans käpphäst i alla väder.
Exige S introducerades på Tokyosalongen i oktober förra året. Kompressorn är en Eaton M45 som är hopbyggd med motorns insugsgrenrör till ett helgjutet stycke. Lotus har avstått från laddluftkylare för att spara vikt, 1,8-litersmotorn lämnar ändå tämligen duktiga 220 hk.
En rejält bred tröskellåda bidrar till att det inte är helt lätt att ta sig in i den låga bilen. Jag ålar mig in och ned i förarstolen och finner den bekvämare än tidigare, framför allt har den fått bättre ryggstöd.
Vrider om tändningsnyckeln, trycker på startknappen och drar i gång maskineriet. Den överladdade mittmotorn vaknar med ett hest och dovt men inte särskilt upphetsande morrande. Men kompressorversionen avslöjas genom att tomgången är mer som ett staccato än som en jämn och harmonisk sång.
Noterar i ögonvrån en symbol på instrumentpanelen som informerar om att Exige S nu har två krockkuddar, både för förare och passagerare.
Man måste vara lätt på foten för att inte bränna upp däcken vid start från stillastående. Den nätta gaspedalen i aluminium ger omedelbar respons och efter ett ögonblick eller möjligen två lyser tre led-lampor som indikerar att vi snart snuddar vid rödmarkeringen 8 500 r/min.
Motorn har snäll grundkaraktär och drar fint redan från 2 000 r/min. Scenariot förbyts då 6 000 r/min passeras och ventilernas lyfthöjd och öppningstider ändras, något som ger påtagligt mer effekt och ökad varvvillighet.
Den sexväxlade lådan är smidig att hantera men måste inte utnyttjas ständigt och jämt - motorns breda momentkurva ger bra ork redan från låga varvtal.
Men den sportige föraren är förstås flitig med spaken och utnyttjar motorn maximalt så ofta tillfälle erbjuds. Den ordentliga kicken sätter in vid 4 000 r/min och nu arbetar kompressorn för fullt. Det känns att det sitter en ny och fetare maskin alldeles bakom nacken!
Exige S förmedlar en fantastisk körkänsla. Vingen över bakpartiet ger stabilitet på vägen, fjädringen känns anpassad för bilens kapacitet. Bilen lyder villigt och greppar underlaget som få andra.
Efter den alltför korta provkörningen går jag ett varv runt bilen. Huven och luftintagen är annorlunda jämfört med förra upplagan. De åtta tum breda fälgarna är skodda med Yokohamas 225/45 r17-däck och bara det ger en god förutsättning för ett rejält väggrepp.
Och bakvingen är som sagt ny, den ska hjälpa till att trycka ned bakvagnen i hög fart. För att lyfta och bli luftburen finns mer ändamålsenliga farkoster, för påtagligt snabb markkontakt är Exige S något av det roligaste som finns.
Men med engelske journalisten Johnny Tipler som kompanjon fick jag en del värdefulla insikter i nykomlingens hemligheter. Kollegan Tipler har nämligen tillbringat åtskilliga mil bakom ratten på denna spännande kompressormatade raket som klarar 0 - 100 km/h på blott 4,6 sekunder.
Detta får allt anses vara en respektabel notering för en bil med 1,8-litersmaskin, låt vara kompressormatad, men till saken hör förstås den extremt låga vikten: Exige S väger bara 903 kg tom och kvalar därmed in enligt Lotusgrundaren Colin Chapmans devis add lightness; att »tillföra låg vikt« i stället för mer muskler var Chapmans käpphäst i alla väder.
Exige S introducerades på Tokyosalongen i oktober förra året. Kompressorn är en Eaton M45 som är hopbyggd med motorns insugsgrenrör till ett helgjutet stycke. Lotus har avstått från laddluftkylare för att spara vikt, 1,8-litersmotorn lämnar ändå tämligen duktiga 220 hk.
En rejält bred tröskellåda bidrar till att det inte är helt lätt att ta sig in i den låga bilen. Jag ålar mig in och ned i förarstolen och finner den bekvämare än tidigare, framför allt har den fått bättre ryggstöd.
Vrider om tändningsnyckeln, trycker på startknappen och drar i gång maskineriet. Den överladdade mittmotorn vaknar med ett hest och dovt men inte särskilt upphetsande morrande. Men kompressorversionen avslöjas genom att tomgången är mer som ett staccato än som en jämn och harmonisk sång.
Noterar i ögonvrån en symbol på instrumentpanelen som informerar om att Exige S nu har två krockkuddar, både för förare och passagerare.
Man måste vara lätt på foten för att inte bränna upp däcken vid start från stillastående. Den nätta gaspedalen i aluminium ger omedelbar respons och efter ett ögonblick eller möjligen två lyser tre led-lampor som indikerar att vi snart snuddar vid rödmarkeringen 8 500 r/min.
Motorn har snäll grundkaraktär och drar fint redan från 2 000 r/min. Scenariot förbyts då 6 000 r/min passeras och ventilernas lyfthöjd och öppningstider ändras, något som ger påtagligt mer effekt och ökad varvvillighet.
Den sexväxlade lådan är smidig att hantera men måste inte utnyttjas ständigt och jämt - motorns breda momentkurva ger bra ork redan från låga varvtal.
Men den sportige föraren är förstås flitig med spaken och utnyttjar motorn maximalt så ofta tillfälle erbjuds. Den ordentliga kicken sätter in vid 4 000 r/min och nu arbetar kompressorn för fullt. Det känns att det sitter en ny och fetare maskin alldeles bakom nacken!
Exige S förmedlar en fantastisk körkänsla. Vingen över bakpartiet ger stabilitet på vägen, fjädringen känns anpassad för bilens kapacitet. Bilen lyder villigt och greppar underlaget som få andra.
Efter den alltför korta provkörningen går jag ett varv runt bilen. Huven och luftintagen är annorlunda jämfört med förra upplagan. De åtta tum breda fälgarna är skodda med Yokohamas 225/45 r17-däck och bara det ger en god förutsättning för ett rejält väggrepp.
Och bakvingen är som sagt ny, den ska hjälpa till att trycka ned bakvagnen i hög fart. För att lyfta och bli luftburen finns mer ändamålsenliga farkoster, för påtagligt snabb markkontakt är Exige S något av det roligaste som finns.
