Bild
Nästa artikelPROV: Toyota Aygo
Publicerad 26 mars 2007
Tuffast i stan
Små lätta bilar behöver inga stora starka motorer och påminner om hur befriande det känns att inte släpa omkring på en massa onödig plåt. Om du inte har för vana att lämna tätorten går det nästan inte att ha roligare i en ny bil.
Tjong, vad glad man blir av att en köra liten, lätt bil som nya Toyota Aygo!
In genom det lilla dörrhålet, vrid på den lilla startnyckeln och lyssna till den lilla motorn. Zoom-zoom på riktigt. Gasen i botten, den här bilen är byggd för att köras fullt - oj vad den varvar. Trecylindrigt låter ju så piggt och kul, med det här ljudet fördubblas känslan av acceleration. Kasta i nästa växel, det sjunger i karossen när farten stiger. Hur är det, får man köra om på innern här? Ingen blir arg på en så här liten loppa, oj vad de vinkar och blinkar. Handbromssladd framför porten och en snabb inbackning på den där platsen som jag och stora Audin såg samtidigt. Men han var tvungen att åka runt och vända. Tjong igen med dörren och jag är hemma mycket tidigare än om jag klumpat runt i en stor kombi. Och till halva bränslekostnaden.
Aygo är en av tre versioner av den tjeckisktillverkade minibil som Toyota och PSA-gruppen utvecklat tillsammans. De andra två, Citroën C1 och Peugeot 107 börjar säljas i Sverige under våren.
Aygo finns med tre eller fem dörrar och enda motoralternativet är en trecylindrig motor på 998 kubik och 68 hästkrafter. Femväxlad manuell låda, eller mot tillägg en halvautomat utan koppling.
Aygo är inget precisionsinstrument på vägen, särskilt inte med de dubbfria vinterdäck provbilen är utrustad med. Den elektriska servostyrningen ger en oprecis känsla runt mittläget och i högre farter känns bilen instabil.
Men det spelar ingen roll, det är den lekande lättheten i körningen, känslan av att man kan göra vad som helst med lilla Aygo, som gör att det är så kul nästan hela tiden. Trots att den vill ha en kvarts minut på sig till hundra är man oftast först iväg när det slår om till grönt.
Kupén är egentligen bara lämplig för två, skippa de extra bakdörrarna. Baksätet kan med fördel vara konstant nedfällt, lastutrymmet är i innerficksklass.
Utrustningen är minst sagt påver, de bakre sidorutorna går till exempel inte att veva ned och det saknas värme i stolarna. Samtidigt är det just denna minimalism som tilltalar.
Än så länge går det bara att långtidshyra Aygo men 1800 kronor i månaden för grundmodellen inklusive service och försäkringen är prisvärt. Fast man får bara köra 1 000 mil om året, extramilen kostar sex kronor styck och man får inte behålla bilen när hyrestiden är slut. Men vid det laget har man troligen tröttnat i alla fall.
In genom det lilla dörrhålet, vrid på den lilla startnyckeln och lyssna till den lilla motorn. Zoom-zoom på riktigt. Gasen i botten, den här bilen är byggd för att köras fullt - oj vad den varvar. Trecylindrigt låter ju så piggt och kul, med det här ljudet fördubblas känslan av acceleration. Kasta i nästa växel, det sjunger i karossen när farten stiger. Hur är det, får man köra om på innern här? Ingen blir arg på en så här liten loppa, oj vad de vinkar och blinkar. Handbromssladd framför porten och en snabb inbackning på den där platsen som jag och stora Audin såg samtidigt. Men han var tvungen att åka runt och vända. Tjong igen med dörren och jag är hemma mycket tidigare än om jag klumpat runt i en stor kombi. Och till halva bränslekostnaden.
Aygo är en av tre versioner av den tjeckisktillverkade minibil som Toyota och PSA-gruppen utvecklat tillsammans. De andra två, Citroën C1 och Peugeot 107 börjar säljas i Sverige under våren.
Aygo finns med tre eller fem dörrar och enda motoralternativet är en trecylindrig motor på 998 kubik och 68 hästkrafter. Femväxlad manuell låda, eller mot tillägg en halvautomat utan koppling.
Aygo är inget precisionsinstrument på vägen, särskilt inte med de dubbfria vinterdäck provbilen är utrustad med. Den elektriska servostyrningen ger en oprecis känsla runt mittläget och i högre farter känns bilen instabil.
Men det spelar ingen roll, det är den lekande lättheten i körningen, känslan av att man kan göra vad som helst med lilla Aygo, som gör att det är så kul nästan hela tiden. Trots att den vill ha en kvarts minut på sig till hundra är man oftast först iväg när det slår om till grönt.
Kupén är egentligen bara lämplig för två, skippa de extra bakdörrarna. Baksätet kan med fördel vara konstant nedfällt, lastutrymmet är i innerficksklass.
Utrustningen är minst sagt påver, de bakre sidorutorna går till exempel inte att veva ned och det saknas värme i stolarna. Samtidigt är det just denna minimalism som tilltalar.
Än så länge går det bara att långtidshyra Aygo men 1800 kronor i månaden för grundmodellen inklusive service och försäkringen är prisvärt. Fast man får bara köra 1 000 mil om året, extramilen kostar sex kronor styck och man får inte behålla bilen när hyrestiden är slut. Men vid det laget har man troligen tröttnat i alla fall.
Kommentarer
Kf6pte ockse5 Residence idag. Fint reportage! Jag giallr dina tavlor, och rena stil...mycket pe5 utvalt ste4lle och resten sparsmakat-snyggt och vilsamt.Mia :)