PROV: BMW Z4 M Coupé

Vilken bilentusiast minns inte när BMW lanserade sin sensationellt vågade Z3 M Coupé 1996? Den spektakulära karossen delade tyckarna i två läger. Vissa älskade de svulstiga, maskulina och extrema kurvorna medan andra knappt klarade av att se bilen utan att irriteras.
Eftersom Z3 Coupé aldrig blev någon storsäljare, hade BMW heller inga egentliga planer på att göra någon efterföljare på Z4-bas. Några personer som medverkat i utvecklingen av en hardtop till Z4 började emellertid helt på eget bevåg att skissa på en variant med fast tak. Formgivningen slipades vidare i tysthet och 2004 "råkade" någon i ledningen få se en av skisserna och blev entusiastisk. Detta fick till följd att gerillaarbetet kunde formaliseras till en dedikerad arbetsgrupp bestående av ett knappt tjugotal personer. Efter 17 månaders utveckling var resultet färdigt: Prototypen till BMW Z4 M Coupé kunde presenteras på Frankfurtsalongen i höstas.
Men är då nya Z4 M Coupé verkligen en efterträdare?
Njae, två dagars första provkörning (vi ska givetvis A-testa bilen så fort vi kan) avslöjar att det finns klara paralleller, men att nykomlingen blivit en mycket mindre kontroversiell och mer användarvänlig produkt än Z3 M Coupé någonsin var.

Låt oss börja med designen, en avgörande faktor för köpare av denna bilkategori. Z4 i sin ursprungliga form är enligt min mening kanske den mest i serien nyskapelser från Chris Bangle, BMW:s tidigare huvuddesigner. Klassiskt lång huv och korta överhäng i kombination med utmanande och spännade kurvor. Fronten på den nya bilen var given medan en harmonierande bakdel inte kan ha varit någon självklar sak att få till. För att få ekonomi i projektet ville BMW också skapa en produkt som kunde tilltala en betydligt bredare köparskara än vad gamla M Coupe.
Resultatet är inte fel men wow-känslan som föregångaren framkallade uteblir helt hos mig.  Den nya bilen är säkert elegant i de flestas ögon, men jag tycker att det hela är för tamt och välkammat. Mitt öga störs av en del stilelement, exempelvis bakluckan som ger mig associationer till den katastrofala sjuserien E65 från 2002. Efter att ha sett testbilar i ett antal olika färger blir det tydligt att bilen gör sig överlägset bäst i klara, tydliga färger, framför allt rött. Designen behöver uppenbarligen accentueras med en stark färg för att fungera.


Ã-ver till vägegenskaperna. Gamla Z3 M Coupé var en av de lynnigare bilar som skruvats ihop på senare år. Den något föråldrade bakaxeln som lyftes över från treserien E30 (nedlagd 1990!) bjöd på knivskarp överstyrning på gränsen. I blött väder fick man vara riktigt varlig för att hålla bilen kvar på vägen och i halka var M Coupé närmast okörbar, i alla fall innan ESP-systemet kom.
Några snabba, ESP-fria varv på Estorilbanan utanför Lissabon avslöjar att nykomlingen är helt annorlunda. Bilen har nästan neutralt vägbeteende när man pressar den hårt. Visst kan man känna lätta tendenser till både över- och understyrning på gränsen, men jag har inte kört många bilar som känns så balanserade och snälla som denna.
På treans växel gör M-motorns jämna, fina vridmomentutveckling och 255 mm breda baksvålar att  bilen klarar mycket provokation utan att bakvagnen ger sig i väg. I de tajtare böjarna när jag växlar ner till tvåan får jag däremot hålla igen för att undvika överstyrning. Men när sladden väl kommer är det förutsägbart och ganska snällt - faktum är att man snart kan få ut baken i långa, sköna powerslides. M Coupe är tveklöst en bil med ordentlig potential i driftingsammanhang!

Förra månadens A-test på systerbilen Z4 M Roadster avslöjade en överraskande giftighet på gränsen. Jag kunde trots rejäl provokation inte känna något liknande med coupémodellen på Estorilbanan. Sannolikt är det den styvare karossen och de komponenter/inställningar som den möjliggör som gör hela skillnaden.
Enda smolken i glädjebägaren är att det ändå märks att Z4 inte är något lättbygge. Tjänstevikten 1 495 kg ligger en bit över vad BMW borde kunna klara av. Bilen väger faktiskt nära 100 kg mer än huvudkonkurrenten Porsche Cayman S, något som kan förklara att BMW:s officiella tid på Nürburgrings nordslinga ligger på 8,15, fyra sekunder långsammare än den 48 hk svagare Porschen.
Motorn är den gamla bekanta 3,2-literssexa som först kom i M3 E46 från 2001. Den drar rätt starkt redan från botten och fortsätter sedan glatt upp mot 8 000 r/min, under ett raspigt, rejsigt och mycket tilltalande ljud. Effektutvecklingen är aldrig spektakulär, men lättdoserad och förutsägbar, vilket gör detta till ett idealiskt racemaskineri. Man bör dock undvika sportläget eftersom gasresponsen då blir så giftig att man inte längre kan dosera kraftflödet.

Antispinnsystemet, som i Z3 bara har läge på/av och inte tre lägen som en del andra BMW-produkter, måste som vanligt vara avstängt för att undvika att motoreffekten justeras ner radikalt när gränsen för greppet är nära.
Växellådan känns köttigt mekanisk - precis som alla BMW:s manuella lådor brukar göra. Bakaxeln på M Coupé är (liksom i Roadsterversionen) utrustad med den ypperliga M-differentialbromsen som medelst avancerad hydraulik hindrar det inre bakhjulet från att spinna bort drivkraften när det går fort ut ur böjarna.
Bromsarna är väl tilltagna (345 mm diameter både fram och bak!) och kommer från M3 CSL. Ändå är pedalkänslan ganska såsig redan från början och efter några hårda varv på banan började bromseffekten avta påtagligt.
Under lansvägsettaperna känns Z4-coupén som en bra reskamrat. Stötkänsliga kommer nog att lida av den hårda fjädringen, men bilen är ändå en hyfsat tyst och bekväm bil som kan fungera bra i vardagen.

Detaljkvaliteten lämnar inte mycket att önska - i testbilen kändes alla reglage och knappar precis så solida som man kan vänta sig av en bil i den här prisklassen. Det är mer än vad man kunde säga om likaledes USA-byggda Z3 i början.
Sittpositionen är hyfsad, med undantag av att sidostödet i sportstolarna kunde vara bättre. Jag är 190 cm i strumplästen och man får inte vara mycket längre om man ska få plats - stolen var maximalt tillbakaskjuten hela tiden.
Bagageutrymmet är hyggligt, även om M-modellens avgassystem tvingat konstruktörerna att placera batteri och verktygssats i den högra tredjedelen av skuffen.

Summeringen blir att Z4 M Coupe är en trevlig bekantskap som säkert kan locka sportbilsköpare. Den ypperliga drivlinan till trots är bilen väl tung och tillrättalagt civiliserad för att kvala in som fokuserat bankörningsjärn. Om ingen CSL-version släpps kommer huvuduppgiften snarare bli att transportera finansiellt välmånde 30-60 åringar på Europas fina boulevarder.
Det man möjligen kan fråga sig är om inte den 150 000 kronor billigare Z4 Coupé 3,0 Si med sin treliters sexa på 264 hk skulle göra det jobbet lika bra? Priset på 406 000 lockar onekligen. De som söker en mer renrasig sportbil bör nog även överväga att i stället lägga på 150 000 och få en lätt begagnad 997 Carrera S!